Stigen vi går genom skogen, leder fram till en liten väg, så smal att inga större maskiner kan ta sig fram där. När vi vandra vidare utmed vägen – bara två hjulspår bred – öppnar sig en äng. Inte mänskligt perfekt utstakad och inhängnad. Nej ängen följer vägens kurva och naturens krokiga mönster – så enkelt vacker mitt i skogen. Den brukas, det syns, men skogen har fått säga sitt om formen och ängen har sin egna naturliga kurva som skapar mjukhet, tidlöshet och ro. Vi stannar upp, tittar och lyssnar. Tyst på ord, tyst på sång, tyst på buller – men naturens egna livsljud tonar otämjt.
Vårt liv behöver sina ängar, dagliga pausar. Inte nödvändigtvis likriktade varandra men fyllda av trygghet, styrka och ro. Vi behöver Guds-mötes-pausar! Din paus behöver inte se ut som min, den behöver inte följa samma mönster som den igår – mönster kan bli mekaniskt livlösa om de ständigt upprepas.
Guds liv, behöver få utrymme att smitta oss, bygga upp oss och gör oss redo att möta varje dag.
Det viktigaste du behöver bestämma dig för nu, när vardagen börjar på nytt igen, är att var dag besöka Guds äng. Platser, stunder under dagen, då annat måste tystna och Gud Fadern, genom Jesus Kristi nåd, får breda ut sin kraft för dig och ge dig den styrka du måste ha.
