Månad: december 2025

Kristi frid

Jesus sade till kvinnan: ”Din tro har frälst dig. Gå i frid.” /Luk 7:50

Kristi frid är en frid vi inte kan skapa oss själva.

För en kort eller längre stund, kan kanske några av oss skapa en illusion av frid, med hjälp av vad världen kan erbjuda. Men förr eller senare kommer denna illusion att krackelera. Den frid som världen kan ge är alltid förgänglig och kan mycket snabbt, snabbare än vi kan ana, brytas sönder.

Kristi frid är något helt annat. Kristi frid bygger vi inte upp själva. Kristi frid bygger inte på förtjänst eller prestationer, inte på något som är av denna världen.

Kristi frid bygger på oförtjänt nåd, sprungen ur Guds djupaste kärlek.

Har du inte denna frid, se till att ta emot den! Skjut inte upp ditt beslut till en annan dag, tro inte att det passar bättre då. Lyssna inte till den onde som viskar ”sedan – inte just nu”. Ingen av oss har någon garanti för att nå fram till detta ”sedan”.

Mitt i stormen

Medan de seglade somnade han. Då kom en stormvind ner över sjön, och båten tog in så mycket vatten att den höll på att fyllas och de var i fara. De kom fram och väckte honom och sade: ”Mästare, Mästare, vi går under!” Han vaknade och talade strängt till vinden och vågorna, och de lade sig och det blev stilla. /Luk 8:22-24

Vilken obeskrivlig trygghet vi har, som får ha Jesus med i vårt livs båt. Vår båt kommer möta många skrämmande stormar under sin seglats. Men vi är inte ensamma där, på det stormiga havet har vi Jesus ombord.

Vi behöver därför inte vara rädda. Vi vet: Hur illa det än är, ja hur illa det än kanske slutar här, är det inte smärta, oro och mörker som blir det bestående. För oss väntar något bättre. Ja, jag är övertygad om att inte ens den ljuvligaste dag här, går att jämföra med en dag i paradiset.

Du och jag kommer möta dagar och perioder av mörker och kamp. Men detta är inte en evig statusen, det eviga, skrämmande slutet. Hur illa det än verkar kommer vi alla bli segrare – med Jesus Kristus vid vår sida.

”Tryggare kan ingen vara, än Guds lilla barnaskara…” Lina Sandell runt 1850

Tistlar

En del föll bland tistlar, och tistlarna växte upp samtidigt och kvävde det. /Luk 8:7

Texten ovan och nedan ger oss en otroligt sorglig berättelse. Den berättar om de som tagit emot ordet, men senare i livet låtit annat kväva och förmörka vad de tagit emot.

Dessa människor är inte tvivlare! Nej, de tror på Gud, de tror på Jesus Kristus, men den tro de har får inte blomma ut, den kvävs och tillåts förtryckas och tyna bort av annat.

Detta ”annat” behöver inte vara sådant vi omedelbart kallar för ”synd”. Nej, det är sådant som blir till synd, för det tillåts komma mellan dem och Gud. Engagemang och agerande som stjäl tid från växandet i Guds gemenskap, växandet enligt Guds vilja.

När det gäller livets tistlar, måste vi alla se upp. Tistlarnas stöld av tid och näring är ofta inte genast uppenbar. Det sker så tyst och aningslöst att de små förändringarna knappast märks. Men en dag, är det ett faktum. Tron är kvävd och glömd.

Det som föll bland tistlar är de som hör ordet men som allt mer kvävs av livets bekymmer, rikedom och njutningar och aldrig bär mogen frukt. /Luk 8:14

Ur mörkrets välde

Han har frälst oss från mörkrets välde och fört oss in i sin älskade Sons rike. I honom är vi friköpta och har förlåtelse för våra synder. /Kol 1:13-14

Har Gud kastat människan i ”mörkrets välde”, är det Han som hänvisat henne dit? Nej, det är vi som avlägsnat oss från Honom och därmed satt oss själva i ”mörkrets rike”.

Ur detta vill Han rädda oss. Gud har inte kastat bort oss, det är vi som kastat bort Gud.

Sverige som land, är ett tydligt exempel på vad som händer.

Landet var ett föredöme. Det restes upp ur förfall och försupenhet när skaror av människor vände sig till Gud och lät Honom bli Herre. Sedan kastade politisk självgodhet ut Gud och landet sjunker nu tillbaka i mörker.

Men tillbaka, till dig personligen.

Förstå att det inte är Gud som dömer dig. Ditt agerande inför Honom och medmänniskor har redan dömt dig. När du vågar erkänna detta, inse din situation, är du mogen att förstå vad Guds nåd innebär.

Guds nåd, som Han erbjuder alla, är din möjlighet, din enda väg att bli befriad ur ”mörkrets välde”.

Är Herren Herre – tjugofyra/sju

Varför kallar ni mig ’Herre, Herre’ när ni inte gör vad jag säger? /Luk 4:46

Är ”Herre, Herre” bara en floskel vi använder, ord vi staplar i våra dagliga böner, utan att reflektera över vad de betyder? Använder vi orden bara som ett tilltalsnamn, när vi upprepat ”Jesus” eller ”Jesus Kristus” för många gånger? Eller är det ett uttryck för vårt hjärtas löfte och vilja?

Tänk om vi skulle börja tänka lite mer på vad det betyder, när vi viskar ”Herre”.

Tänk om vi skull bestämma oss för att ha den grundläggande synen på Jesus i allt vad vi gör och tänker: ”Han är min Herre, är detta Hans vill”.

Jag hoppas och tror att vi alla är där, att vi medvetet jobbar med oss själva i den riktningen, att vi har Herren som Herre ”tjugofyra/sju” (24 timmar om dygnet, 7 dagar i veckan.)

Vi måste våga fråga oss själva: ”Säger vi bara ’Herre, Herre’, eller är Han det också?”

Växa i takt med Guds vilja

Så enkelt!

”Ty så älskade Gud världen att han utgav sin enfödde Son, för att den som tror på honom inte skall gå förlorad utan ha evigt liv.” /Joh 3:16

Så oerhört enkelt!

Min ofullkomlighet står inte som hinder i vägen, för att jag skall få ha gemenskap med Gud. Genom att jag fattar Jesu hand och följer Honom, får jag passera mitt eget och nå hela vägen till Fadern.

Vad är det, kära syskon, som är så krångligt med detta? Varför måste teologier och läror få krångla till detta enkla och lägga nya hinder över vår väg?

”Du får inte …!” ”Du måste…!”

Låt oss hålla fast vid att det är nåden allena som frälser! Och låt oss därefter be att Gud dagligen, genom Ordet och Anden, visar oss hur vi skall växa i helgelse.

Låt oss hålla fast vid att vi inte når Gud via gärningar. Låt oss växa inlyssnande, steg för steg! Så att vi bit för bit bli allt mer lika vår broder och frälsare – Jesus Kristus.

Frid

Nåd vare med er och frid från Gud, vår Fader, och Herren Jesus Kristus. /Fil1:2

”Frid”, ett tillstånd vi inte själva kan ta oss. Upplevelser, prylar, religiösa övningar, kapital, positioner, berömmelse… Inget av detta ger den frid Paulus talar om.

Den frid vi bygger på egen förmåga, vare sig genom fysisk prestation eller intelligent agerande, är alltid flyktig. Fysiska prestationer kan snabbt, genom olyckor, sjukdom och ålder, bli obrukbara. Värdepapper vi köpt har inget värde, när plötsligt ingen vill köpa dem.

Vårt eget fridsbygge kan snabbt raseras.

Friden blir bara orubblig först när den byggs på Gud. När friden i oss är byggd på ”Gud, vår fader, och Herren Jesus Kristus”, kan allt runt omkring oss falla – Gud förblir i evighet.

Skall vi få verklig frid, får vi den genom gemenskap med Gud. Den friden bottnar inte i världens vara eller icke vara, den bottnar i evighetens Fader. Mitt i fullkomligt kaos, består den frid vi har i Gud.

Guds frid kan ingen och inget rubba, den bygger inte på det mänskliga, jordiska eller religiösa. Allt detta förgås, kvar står Gud och de som av nåd tagit emot gåvan att få bli Hans barn.

Har du rört vid Gud, har du gjort det idag?

Och allt folket ville röra vid honom, eftersom kraft gick ut från honom och botade alla. /Luk6:19

Några få ord, inte mer än en mening, men vilken utmaning och vilken möjlighet.

När Jesus lyfts upp till Fadern, inför lärjungarnas ögon, har de Hans löften om Den Helige Anden, Hjälparen, klingande inom sig. De är inte lämnade ensamma!

Genom Guds mirakulösa, och för oss outgrundliga sätt att verka, är Gud, genom sin Ande nu med och i oss, sedan vi blivit födda på nytt.

Jesus var av kött och blod, en fysisk person, begränsad av denna världens fysiska lagar. Anden är en makt, en kraft, en inre röst – fullt ut av himmelsk natur. Även om vi inte har Jesus av kött och blod vid vår sida, har vi Anden.

I Anden får vi röra vid Gud, varje dag och stund. Det behövs inget fysiskt tabernakel för detta. Det som behövs är hjärtats rum och tid, var vi än för tillfället är.

Skynda dig därför, rör vid Gud, och låt dig röras av Gud redan nu. Börja med att tacka Honom för att Han – Den Högste över allt och alla – är hos dig och med dig.

Hur målar vi Gud

”Herraväldet och fruktan tillhör Gud, han som skapar frid i sin höga himmel. Kan hans skaror räknas? Över vem går inte hans ljus upp? Hur kan då en människan vara rättfärdig inför Gud, eller någon av kvinna född vara ren? Se, inte ens månen skiner klart och stjärnorna är inte rena i hans ögon. Hur mycket mindre då människan, det krypet, människobarnet, den masken.”

Orden ovan är Bildads, ur Job 25:1-6. De beskriver Guds höghet och renhet i förhållande till universum. De beskriver också oss själva i perspektiv till Honom. Vi är kryp och maskar.

Men inte bara Bildad målar upp Gud på detta sätt, så gör också Psaltaren, profeterna och många andra ord i Bibeln. Han är åskan, stormen, dånet, blixten…

Bibeln målar upp Gud som den som får jorden att skaka, men också den som bevisar sig själv i blommans skönhet. Hur ser vi själva, i vårt inre, Gud? Hur målar vi upp Honom för varandra, för andra?

Har vi förlorat respekten för Gud? Har vi själva bytt plats med Gud och gjort Honom till krypet? Satt Honom i en bur, för att kunna ta fram när det passar oss, när vi behöver lite tröst och lite gos?

Är Han inte längre den som är fruktan värd? Är Han enbart blomman – till för vårt behag?

Sabbatsbudet

Ur Luk 6:1-4

Jesus gick genom några sädesfält, och hans lärjungar ryckte av ax som de gnuggade i händerna och åt. Men några av fariseerna sade: ”Varför gör ni sådant som inte är tillåtet på sabbaten?” Jesus svarade dem: ”Har ni inte läst vad David gjorde när han och hans män var hungriga? Han gick in i Guds hus och tog skådebröden och åt och gav till dem som var med honom. De bröden fick bara prästerna äta.”

Sabbatsbudet finns i 2 Mos 20:8-12, det är ett av ”de tio budorden”, 2Mos 20: 1-17.

Tänk på sabbatsdagen så att du helgar den. Sex dagar ska du arbeta och uträtta alla dina sysslor. Men den sjunde dagen är Herren din Guds sabbat… (2 Mos 20:8-10)

Sabbatsbudet är alltså inte ett förbud, utan redan i inledningen ser vi att det är ett påbud om att om att låta sabbaten bli en dag vi ”viker” för Gud.

Vi gör inte sådant som tränger undan gemenskapen med Gud. Vi låter den inte överskuggas av annat.

Vad detta ”annat” är för mig eller för dig kan vara olika. Här kan ingen detaljerad lag råda, här kan vi inte fariseiskt följa regler och traditioner, var och en måste pröva sig själv, vad han/hon gör. Hur han/hon helgar sabbaten till gemenskap med Gud.

Sabbaten är den dag Gud sagt att vi skall vila från vårt arbete, den dag vi på Hans befallning helgar!