Författare: Bertil Rosenius

Hör detta, alla folk! Lyssna, alla som lever i världen, både låg och hög, rik som fattig. Min mun ska tala vishet, mitt hjärtas tanke ska vara förstånd.

Ps 49:2-4

När jag var ung, gillade jag klassisk musik: Alvén, Dvorak, Petersson-Berg, Grig var några favoriter. I de brusande mästerverken, kunde jag koncentrera mig och lyssna in ett enstaka instrument. Jag kunde säga till någon jag försökte dela mitt intresse med: “Men lyssna till oboen.” eller “Hör du inte flöjten?”. Men nej…

Jag tycker fortfarande om dessa verk, fast andra intressen har tagit över och hörseln är inte vad den varit. Nu inser jag, när jag tänker på hur andra missade detaljerna: “Det handlar om träning.” Att kunna lyssna in och urskilja.

Vi har på liknande sätt andliga öron som hör Gud. Dessa öron måste tränas. Vi måste ta tid att lyssna in Gud, annars kommer världens allt mer påträngande brus göra oss döva och för oss vilse.

Men sträva efter de nådegåvor som är störst. Och nu ska jag visa er en väg som vida överträffar alla andra:

1 Kor 12: 31

”Kärlekens väg”

1 Kor 13: 1-13

Sträva efter kärleken, men var också ivriga att få de andliga gåvorna, framför allt profetians gåva.

1 Kor 14:1

Liksom frälsningens grund är Jesus Kristus, är grunden för kristet liv Anden.

När Anden utestängs, och liv och verksamhet byggs på enbart mänskligt förnuft, kommer vi fel. Genom historien har förnuftet i perioder upphöjts till ledning för kristet liv – då uppstår: kyrkor, samfund, läror… strider, som får näring från förnuftet.

Ibland ser vi hur Anden griper in och skapar nytt, men ofta skapar förnuftet splittring.

Hur blir då Anden och Andens gåvor ledare för vår liv?

Det sker när kärleken griper oss, som svar på vår kärlek till Gud och nästan.

Andens gåvor ges till dem som osjälviskt strävar efter att älska, så som Gud älskar. Det är i dessa som Andens verktyg kan komma i funktion att tjäna och bygga upp Herrens kropp.

Till alla de heliga i Kristus Jesus som bor i Filippi, tillsammans med församlingsledarna och församlingstjänarna. (Fil 1:1)

Heliga – enkelt uttryckt – vigda till, sammanbundna med, tillhöriga Gud, Fadern.

Heliga är vi inte i vår egen kraft, heliga är vi i Kristus Jesus. Vi är därför inte mer eller mindre heliga, ingen är ett helgon – mer än någon annan. Vi är alla heliga – i Kristus Jesus.

Res dig upp! Du är inte förlorad för att du inte är perfekt. Du är redan helig i Hans nåd. Se på Honom, försök bli Honom lik. Bli Hans efterföljare! Men gör det alltid med tacksamhet över att du redan är en av alla heliga. Genom Jesu Kristi offer är du vigd att tillhöra Gud. För…

… var och en som åkallar Herrens namn ska bli frälst. (Apg 2:21)

Se till att ingen fångar er med den tomma och förrädiska filosofi som bygger på mänskliga traditioner och världsliga makter och inte på Kristus. (Kol2:8)

Många religiös människor jobbar hårt med sig själva. De oroar sig över brist på förmåga att nå fram till en nivå, där den gud de tror på inte längre fördömer dem utan – om än med nöd och näppe – accepterar dem.

Men vi är inte religiösa! Vi är Guds barn, i tro på Jesus Kristus. I Honom är vi långt mer än accepterade, vi är förlåtna och älskade!

Vi får tacka Gud, så ofta vi tänker på tron med glädje, eller kanske oror. Vår relation med Gud bygger inte på vår prestation, utan på vad Jesus Kristus gjort.

Det Han gjort kan inte Satan göra ogjort: Skuldbrevet är sönderrivet!

Han har förlåtit oss alla överträdelser och utplånat skuldebrevet som vittnade mot oss med sina krav. Det tog han bort genom att spika fast det på korset. (Kol2:13-14)

Detta är några av de bilder Jesus lägger på sig själv. Det tar bara bråkdelen av en sekund för att se det unikum som den grammatiska formen ger dessa bilder. Det finns bara en dörr, en herde, en väg!

På många sätt talar Jesus om sig själv som den enda och när Jesus talar är det Fadern som talar genom Honom. Jesus är inte en av flera – Han, bara Han är…!

Vi får aldrig luras att tro på någon eller något annat. Inga allternativ finns, inte ens vår egen förträfflighet – om vi inte vill förkasta Bibeln som Guds Ord. Det går inte tro på flera möjligheter och Bibeln samtidigt – om vi inte vill göra Bibeln till en mänsklig filosofisk idésamling.

Bejakar vi flera vägar, förnekar vi Guds Ord.

Jag i Kristus och Kristus i Fadern, det innebär: ”Jag i Fadern – i Gud…”

Amen! Tänk vilken oförtjänt verklighet vi får leva i, som tror på Jesus Kristus och låter oss omslutas av Honom. Vi lever redan här och nu i Gud, i Guds rike –  fast vi inte fysiskt alltid upplever det så.

Låt oss greppa och hålla fast vid detta, hur livet än ser ut. Vi är visserligen fortfarande bundna i köttet och det som tillhör köttets villkor. Men vi tillhör inte denna världens herre, vi tillhör himmelrikets Gud.

Denna världens herre kan aldrig behålla oss, som överlåtit oss till Gud genom att i  trons lydnad ge oss själva till Jesus Kristus. Vi tillhör inte denna världen och denna världens plågor för alltid. 

Vi tillhör Guds rike, vår framtid är ljus och bortom det vi ser – genom tro och överlåtelse till vår nya Herre,  Jesus Kristus.

Frågan kan verka banal, men jag frågar inte för att få ett svar, utan för att du skall ge dig själv ett svar.

Var Jesus en människa av kött och blod – inget mer? Då var Han ett föredöme och en religionsstiftare. Men var Han Guds Son, Guds utvalde, Guds Kristus – då är Han mer än en människa av kött och blod. Då är Han någon du måste lyssna på. Någon vars ord du förkastar eller väljer att acceptera som Guds Ord – ord du behåller ditt avstånd till, eller väljer att följa.

Ingen kan tvinga dig tro på Jesus, så som Bibeln beskriver Honom. Det är ett val, du måste göra. Så länge du inte gjort det är Han meningslös historia. Men när du beslutar dig att tro, att Han är Guds Son, måste du fatta nästa beslut – följa eller inte följa. Man kan tro att Han är Guds Son, men neka att följa.

För man kan inte halvtro på Jesus Kristus, inte forma en tro, med ”om” och ”undantag”. Det Jesus sa då, säger Han idag. Så frågan kvarstår – och nu blir den tillspetsad:

Vem är Jesus för dig och vad gör du med Honom?

Han ska stadfästa ett förbund med de många under en vecka…

Dan bok 9:27 

Det vi nu ser hända i Israel, kan mycket väl vara det som blir orsaken till att det förbund, som många pekar på som inledningen av ändens svåra tid, kommer att tvingas fram.

En tvingad situation, ett tvingande avtal, som måste till för att förhindra en katastrof, en negativ eskalerande utveckling i Mellanöstern, som också skulle påverka hela världen.

Har du inte tidigare funderat över ändetiden och dess profetior, är det dags att börja göra det nu. Vi kan inget ändra, men måste vara vakna och ha olja i våra lampor!