Författare: Bertil Rosenius

Och detta är den tillit vi har till honom, att om vi ber om något efter hans vilja, så hör han oss.

1 Joh 5:14

Jag vill snudda vid något jag tror många tycker är svårt. En fråga, som kan bli särskilt tung vid jultid – familjens stora, glada högtid: Varför hörde Han inte mig?

Vi hade – min först fru och jag – varit gifta i 20 år, när hon dog, hon var 47, jag var 45 – vi hade livet framför oss. Hon hade lämnat ett bra jobb för att ägna sig åt familjen när barnen föddes och var nu – efter ca 15 år som heltidsmamma – på väg att skaffa ny utbildning och jobb.

Under hennes sjukdomstiden var det många som bad, skickade bönedukar och smorde med olja. Men döden var obeveklig…

Självklart ställde jag mig frågan: ”Varför lyssnade inte Gud? Ditt Ord är ju fyllt av löften. Trosvisst har jag och många burit henne till Dig, i din Sons namn och ändå…”

Så en kväll, några veckor efter begravningen, tar jag en skogspromenad och talar med Gud om vad känner inför Hans agerande? Då uppfattar jag hur Han kärleksfullt, genom Anden, viskar ungefär: ”Jag lyssnar och vet alltid vad jag gör! Jag vet vad som är bäst! Det som sker, sker på grund av min kunskap, som du inte förmår fatta.”

Så med den tröst jag har fått, vill jag – om möjligt – tröst dig:

Klandra dig inte för svag tro, tvivla inte på att Gud lyssnar. Men Gud väljer att handla efter sin vilja och Hans vilja är det bästa för oss alla. Lägger vi vår bön i Guds händer vet vi att Gud agerar, även om vi – mänskligt sett – inte uppfattar det så.

Och minns orden:

Vi förstår bara till en del och profeterar till en del, men när det fullkomliga kommer ska det som är till en del försvinna.

1 Kor 13:9-10

”Jag förde honom till dina lärjungar, men de kunde inte bota honom.” Jesus svarade: ”Du fördärvade släkte som inte vill tro! Hur länge skall jag vara hos er? Hur länge skall jag stå ut med er? För honom till mig!”

Matt 17:16-17

Berättelsen känner vi igen. Pojken med fallande sjuka, den förtvivlade pappan, de maktlösa lärjungarna – och till detta, Jesu utrop. ”Du fördärvade släkte som inte vill tro!”

”…tro”. Orden kan ”störa” oss – i vart fall mig.

Har jag tro, om så bara som ett senapskorn, skall jag kunna förflytta berg – men varken jag eller någon jag känner kan det och uppenbarligen har ingen av oss ens en tro som ett senapskorn.

Nej, vi äger inte Skaparens makt – inte ens ett senapskorn av den. Men vi har en tro som sträcker sig mot Jesus – vi känner alltså Honom som har denna makt!

”För honom till mig!”

Det är när vi glömmer oss själva – när vi inser att vi kan inte kan stampa tillräckligt hårt eller skrika tillräckligt högt, för att ”flytta berget”, utan istället – i tro – överlämnar pojken till Jesus – det är då det kan händer.

Jesus sade: ”Om någon vill följa mig, ska han förneka sig själv och ta sitt kors och följa mig. Den som vill rädda sitt liv ska mista det, men den som mister sitt liv för min skull ska vinna det. För vad hjälper det en människa om hon vinner hela världen men förlorar sin själ? Eller vad kan en människa ge till lösen för sin själ?

Matt 16:24-26

”Men förneka sig själv – det låter tungt och negativ!” Så slinker vi snabbt förbi texten, som verkar kosta så mycket.

Men vad är det som kostar, och hur mycket?

Det är värdens kortlivade lockelser som kostar. Vi betalar dem med vårt liv – och kan inte köpa det tillbaka.

”Men ändå, förneka…?”

Ja, just så. Det står inte förkasta – det är något annat. Jesus begär inte att vi skall förkasta våra liv och ge bort allt vi äger, flytta till en i hydda i skogen och börja leva på barkbröd. Men Han vill att vi skall neka egot att styra, för att istället göra Honom till Herre och herde.

Utan Honom som unik Herre, blir vi till sist förlorare, för vi kan aldrig jämka mellan Honom och världen.

Ty någon annan grund kan ingen lägga än den som är lagd, Jesus Kristus.

1 Kor 3:11

Liv och evighet i gemenskap med Gud, byggs enbart på Jesus Kristus. Det byggs inte på teorier om människans tillkomst, eller filosofier om makter och gudar. Inte heller på personliga urval ur religiösa läror och seder – en mixa av judendom, kristendom, islam, buddism och lite vad du vill. Gud Ord säger klart: Grunden är Jesus Kristus, Han är inget alternativ, Han är enda möjligheten.

Jesus sa: ”Jag är vägen och sanningen och livet. Ingen kommer till Fadern utom genom mig.”

Joh 14:6

Den som inte renodlat bygger sin gudstro och sitt liv på Jesus Kristus kommer misslyckas! Det finns inga valbara alternativ!

Gå därför ut och gör alla folk till lärjungar!

Matt 28:19

Det är ingen tvekan om att Jesus med ”lärjungar” avser ”till sig själv” och vad Han lärt. Det är därför vår skyldighet att berätta sanningen och inte svamla i denna fråga: Ingen annan grund kan ingen läggas än den som är lagd – Jesus Kristus.

Det finns bara JA till Jesus Kristus – allt annat är NEJ till Gud.

Är någon av er vis och förståndig, då ska han visa sina gärningar genom ett klokt, vänligt och gott uppträdande. Men bär ni bitter avund och rivalitet i ert hjärta, ska ni inte skryta och ljuga i strid mot sanningen. En sådan ”vishet” kommer inte från ovan utan är jordisk, oandlig, demonisk.
…
Men visheten från ovan är först och främst ren, dessutom fredlig, mild, följsam, full av barmhärtighet och goda frukter, opartisk och uppriktig.

Ur Jak 4:13-27

Jordisk vishet handlar om kunskap, läror, betyg och kall intelligens. Sådan vishet leder till dispyter, debatter och strider. Den skapar berömmelse, positioner och högmod, men lämnar sårade hjärtan och bitterhet utefter sin väg.

Himmelsk vishet är något annat. Sådan vishet föder inte strider och debatter med avsikt att skapa segrar. Den vishet frågar hur den kan vara till hjälp för andra. Den samtalar, utan krav på bekräftelse eller upphöjelse. Den delar ut av sig själv med visshet om att Anden – om Anden ges utrymme – får bearbeta vad som sagts genom ord och handling.

Jesus sa: ”Saliga är de som är fattiga i anden, för dem tillhör himmelriket.”

Matt 5:3

Att vara fattig i Anden, är att vara fattig i sin egen ande. Det är att inte förhäva sig själv genom de Andens gåvor vi fått och att förevisa dem som någon form av bevis på egen duglighet och rätta förhållande till Gud.

Förhäver vi oss i detta, kommer inte kraften bli till välsignelse och vi kommer att komma bort från Gud och kanske, en dag, tvingas vi inse att Jesu ord, i Matt 7:22-23, gäller oss :

”Många ska säga till mig på den dagen: Herre, Herre, har vi inte profeterat med ditt namn och drivit ut onda andar med ditt namn och gjort många kraftgärningar med ditt namn? Men då ska jag säga dem sanningen: Jag har aldrig känt er. Gå bort från mig, ni förbrytare.”

Låt oss se till att vi aldrig blir rika i vår egen andlighet, utan förblir fattiga. Inte fattiga på ett fysisk sätt – för att som hycklare imponera på andra – men sant fattiga i vår syn på oss själva i förhållande till Gud.

Då blåste det upp till full storm på sjön, så att vågorna slog upp över båten. De kom då fram och sade: ”Herre, rädda oss, vi går under! ”Han sade till dem: ”Varför är ni rädda? Så lite tro ni har!” Sedan reste han sig och talade strängt till vindarna och sjön, och det blev alldeles stilla.

Ur Matt 8:22-26

Förstår vi möjligheten det erbjuder, att vi alltid har med oss Jesus. Någon kan uppfatta berättelsen som en anklagelse om svag tro, jag uppfattar den som en påminnelse om bönens möjlighet.

Vänta inte med att lita på bönen kraft tills du nästan går under i egna försök. Var alltid bedjande, i allt. För kan du inte be för det du gör – vad gör du då?

Ingen kan tjäna två herrar. Antingen kommer han att hata den ene och älska den andre, eller hålla fast vid den ene och förakta den andre. Ni kan inte tjäna både Gud och mammon.

Matt 6:24

Jesus sade till honom: ”Rävarna har lyor och himlens fåglar har bon, men Människosonen har ingenstans att vila sitt huvud.”

Matt 8:20

Jesus svarade: ”Följ mig, och låt de döda begrava sina döda.”

Matt 8:22

När vi blir frälsta från straffet för våra synder, föds vi av Anden till ett nytt, ett annat liv, vi kommer att tillhöra ett nytt rike – Guds rike, Joh 3: 5-6. Det betyder inte att vi lämnar det rike vi nu lever i – världens och köttets rike.

Innan vi blev frälsta hade vi bara världen att tänka på, vi agerade som alla som tillhör världens rike. Efter vår frälsning behöver vi förstå att vi nu lever i två riken, som ofta står i konflikt med varandra.

Denna konflikt handlar om vårt hjärta. Hjärtat kan inte delas – då upphör det att fungera.

Texten nedan har jag byggt på Matt 7: 24-27.
”De två husbyggena”

Den som läser och verkligen lyssnar till Jesus ord och handlar så, han bygger sitt kristna liv som en noggrann byggmästare bygger ett hus. När det sedan utsätt för regn och snö, kyla och värme, stormar och allt annat ett hus kan utsättas för, står det kvar och ger skydd.

Men den som läser utan att lyssna till Jesus ord och handla så, utan bygger sitt kristna liv på religiösa sägner och obibliska traditioner, han liknar en slarvig byggmästare. När hans hus står färdigt, står det inte emot värmen eller kylan, fukten tränger in och när stormar och annat som kan drabba huset, kastar sig mot det, rasar det samman och blir en dödsfälla för dem som litar på det.

Om du skall kunna lita på att din kristna tro bär, i kommande tiderna, måste du lyssna till vad Jesus säger. Du måste kunna skilja sanning och äkthet, från fabler och sägner och sådant som bara kittlar öron och sinne.

Så sa min fru och jag, på väg till ”Ladan” för att äta lite på fars dag. Till jul stängs kafét och öppnas inte förrän runt påsk – nästa år.

”Om det blir så då…?” Så säger vi allt oftare. Inte för att vi blir äldre, även om det är sant, utan för vi ser hur skeenden berättar att framtiden inte är självklar. Krig, pandemier, ekonomiskt kaos… ”you name it”!

Ändå är vi tacksamma och trygga och får påminna varandra: ”Vad som än händer, är Jesus Kristus vår Herre”

Vårt liv slutar inte i kaos och hopplöshet, det kommer förvandlas och övergå i gemenskap med Gud Fadern, genom Jesu Kristi seger.

Vem kan skilja oss från Kristi kärlek? Nöd eller ångest, förföljelse eller svält, nakenhet, fara eller svärd?… Jag är viss om att verken död eller liv, varken änglar eller furstar, varken något som nu är eller något som ska komma, varken makter, höjd eller djup eller något annat skapat ska kunna skilja oss från Guds kärlek i Kristus Jesus, vår Herre.

(ur Rom 8: 35-39)