Jesus tog med sig Petrus, Jakob och Johannes, och han greps av bävan och ångest och sade till dem: ”Min själ är djupt bedrövad, ända till döds. Stanna här och vaka.” /Mark 14:33-34
Det finns bland en del en tendens att alltid uttala sig om hur härligt det är att vara frälst, man får uppfattningen att sorg och bedrövelse inte är ok om man är frälst.
Det finns inget mer fel. Vi blir inte befriade från sorg och bekymmer bara för att vi tagit emot Jesus som Herre i våra liv. Det är ingen svaghet att tappa modet, känna sorg och uppgivenhet. Vi lever ännu inte i himmelriket. Vi har vårt mål klart. Men vår livsväg dit går genom livet här och nu.
Ge inte upp tron, om du är bedrövad, för detta är varken någon synd eller något straff. Frälsningen är ingen fribiljett till ständig lycka. Det är viktigt att våga var bedrövad – men väx inte fast där.
När de vandrar genom tåredalen gör de den rik på källor, och höstregnet täcker den med välsignelser. /Ps 84:7