Ingen annan

”Hos ingen annan finns frälsningen, och under himlen finns inget annat namn som människor fått genom vilket vi blir frälsta.” / Apg 4:12.

Bibeltexten är både utmanande och befriande. Den tvingar oss se, och måste få oss att inse, att det enda som gäller inför Gud, är min relation med Jesus Kristus!

Det är inte Luther som frälser, det är inte påven.

Det är inte Maria, eller något annat helgon och inte den sista smörjelsen som frälser.

Det är inte barndop, söndagskola eller konfirmation som frälser.

Det är inte Pingst, EFK eller Equmenia som frälser.

Det är din personliga relation med Jesus Kristus, som öppnar porten, till vägen, till Fader Gud. Frälsningen sker när du tar emot Jesus Kristus, som din frälsare och Herre.

Så nödvändigt enkelt är det!

Släpp Luther, släpp påven, släpp nära och käras tyckanden. Låt dem aldrig, inte i något, stå i vägen för Jesus Kristus – Amen!

Helvetet är inget val

Jag växte upp i slutet av den era, då helvetet målades upp i starka bilder, man skapade ett hot som skulle skrämma människor till frälsning. Detta sätt att ”väcka” har tystnat, men det har efterlämnat en omedvetenhet, som är farlig.

Jag är inte teolog, men så mycket menar jag mig förstå: Det finns ett paradis efter döden – vi når det med Guds hjälp – med det finns också en motsats.

Om du vill kalla motsatsen Helvete, Gehenna eller Hades, så är det upp till dig – namnet gör ingen skillnad: Det är paradisets motpol!

Ibland talar vi om paradiset och helvetet som ett val, något vi grubblar över, för att kunna bestämma oss för. Men du måste förstå: Helvetet är inget val, men paradiset är en möjlighet!

Den som tror på honom blir inte dömd, men den som inte tror är redan dömd… / Joh 3:18

Jesus och duvan var bara symboler

Så länga jag minns har jag trott på Gud. Mamma bad aftonbön och söndagsskola och konfirmation – i Sv.Kyrkans regi – var självklar. Men det var först under konfirmationen, som jag började förstå Jesus och Anden. Medan tron på Gud var naturlig, var mannen på korset och duvan enbart symboler, inget jag tyckte mig behöva förstå: Jag trodde ju på Gud!

Samtidigt med konfirmationen började jag dansa modernt. Gammaldans hade jag hållit på med i några år och varit med på uppvisningar, nu gällde det foxtrot, vals, tango… Jag var ute på några danskvällar, men det var inte kul. Rök, sprit och stök – ingen dans med stil. Parallellt blev jag mer och mer fascinerad av Gud och Jesus och det blev en känslomässig brottning: Gud eller världen?

Så vid påsktid 1969, när jag konfirmerades, blev jag starkt berörd av Jesu kamp i Getsemane. Jesus kamp blev på något sätt levande för mig. Den gick inte att kringgå om man ville tro: Den gällde mig!

Kanske var det på påskdagens kväll, annandag påsk eller helgen efter, som jag var på ett enkelt vittnesbördsmöte och bestämde mig för att om detta med tron gick att pröva så skulle jag göra det. Så på väg hem – jag satt i baksätet på en bil – blev jag frälst, jag bad bara tyst: Ok, jag tror och jag vill bli frälst!

Det var inga vackra ord eller rop och skrän, bara detta ”jag vill” och jag fick en frid, som aldrig lämnat mig sedan dess. Livet är inte utan prövningar, men frid och trygghet finns alltid: Enkel och bärande.

Tro inte, att du måste göra på ett visst sätt för att bli frälst. Frälst är en överenskommelse mellan Gud och dig: ”Med hjärtat tror man och blir rättfärdig, med munnen bekänner man och blir frälst.” / Detta är Guds Ords löfte i Romarbrevet kap. 10 vers 10.

Gudsgemenskapens liv

Jag säger er sanningen: Den som hör mitt ord och tror på honom som har sänt mig, han har evigt liv. Han drabbas inte av domen utan har gått över från döden till livet. / Joh 5:24

När vi allmänt talar om död, talar vi om kroppens död – skilsmässa från liv. När Guds Ord talar om död kan det också peka på människans skilsmässa från Gud – ett Andligt tillstånd.

Denna skilsmässa är orsakad av syndafallet och skilsmässan är nödvändig. Inför Guds renhet kan inte synd bestå, utan förtärs. Skilsmässan blir därmed ett skydd för människan som bär på synd.

Men Gud vill inte ha det så för alltid. I och genom Jesus Kristus skapar Gud en möjlighet för alla, att ta emot liv på nytt.

Människan, som genom syndafallets arv, redan bär dödens dom, ges i Kristus möjlighet att övergå från död till liv – från skilsmässa, till gemenskap med Gud.

Detta liv börjar här och nu. Ingen religion, inga egna offer eller gärningar kan återskapa gemenskapen. Tron på Jesu Kristi offer och valet av Honom som Herre, återupprättar livet: Gudsgemenskapens liv.

Sanningens evangelium

Om detta hopp har ni tidigare hört genom sanningens ord, evangeliet, som har nått fram till er liksom det bär frukt och växer till i hela världen; så har det gjort hos er också ända sedan den dag då ni först hörde det och fick kunskap om Guds nåd sådan den verkligen är. / ur Kol 1:5-6 (Bibel 2000)

Sanningens evangelium hade genom Epafras nått också Kolossai. Den sanning och nåd som växte till och bar frukt i hela världen, växte också till i Kolossai.

Det var den enkla sanna, verkliga sanningen – kunskapen om Gud, Guds kärlek och nåd – som gjorde att människor tog emot Gud. Sanningen var och är att Gud är vårt både fantastiska och helt unika hopp.

Förmedlar vi mänsklighetens största ”WOW” också idag, så människor ser sanningen och får rätta kunskapen om Gud?

”Allt är fullbordat!”

Tar vi till oss fulla konsekvensen av detta?

Låter vi korsets ljus genomlysa alla våra tankar och handlingar?
Vänder vi oss bort från det som felar, eller gömmer vi undan något?
Något, som hindrar oss att bli vad Gud vill vi skall bli.

Lina Sandell delar i psalmen ”Jesus för världen” en bön:

”Tag mig då, Herre, upp till ditt barn,
lös mig från alla frestarens garn.
Lär mig att leva, leva för Dig,
glad i Din kärlek, offrande mig.”

Ber vi denna bön och lever efter den, eller förblir vi den bara en vacker dikt.

Döda och levande med Jesus

Ska vi bli kvar i synden så att nåden blir större? Verkligen inte! Vi som har dött bort från synden, hur skulle vi kunna fortsätta leva i den? (Rom 6:1-2)

När vi tar emot Jesus, tar vi emot både Hans död och liv. Vi tar emot Hans död genom dopet, och tar emot Hans liv genom hjärtats tro och vårt livs bekännelse.

Vi är tillsammans med Jesus döda, avs den gamla människan, men också levandegjorda med Jesus, genom den nya människa som Anden fött.

Vad händer då med den gamla människan, med hennes synd och lustar?

Ja, vi fortsätter ju faktisk att leva med köttet i världen, detta ändras inte. Men vi lever inte ut köttets vilja, som är synden, dvs uppror mot Gud. Vi växer i stället i Anden och Andes vilja, som är i harmoni med Gud och Guds vilja.

När vi blivit frälsta, låter vi inte det som är dött väckas till liv igen. Vi vänder oss bort från det vi vet vill väcka köttet till liv och uppror, och ger Anden fullt och obegränsat utrymme. På så vis växer vi som nyfödda människor till Guds avbild, och Gud syndar inte – eller hur!

”Närma er Gud, så skall han närma sig er.”

(ur Jak 4:8)

Tror du Gud är långt borta? Funderar du på hur du skall bete dig för att nå upp till Honom?

Jakob ovan berättar: Gud är redan nära, men du behöver närma dig Honom!

Bildligt kan man förstå det så att Han redan står vid ditt hjärtas dörr, men Han tvingar sig aldrig in. Han erbjuder dig sin gemenskap, men du måste ta steget.

Har du tillåtit dig fascineras och häpna inför tanken. Vi små människor, erbjuds bli vän med Gud – på barnets nivå. Ja, inte bara erbjuds… Gud vill vi skall bli vän med Honom.

Bryt dig loss från din tveksamhet, närma dig Gud! Stå inte längre vid sidan om och betrakta Honom. Säg i barnslig anda: ”Hej Gud! Ja, jag vill bli din vän!” För Gud har redan erbjudit dig.

Välbehaglig tid

Men såsom medarbetare förmana vi eder ock att icke så mottaga Guds nåd, att det bliver utan frukt. Han säger ju:

”Jag bönhör dig i behaglig tid,
och jag hjälper dig på frälsningens dag.”

Se, nu är den välbehagliga tiden; se, nu är frälsningens dag. /2 Kor 6:1-2,

Känner du inte igen orden, är du ung! Känner du igen orden är du därmed inte gammal, men allmänbildad. Orden står i 1917 års översättning, som råkar vara min konfirmationsbibel, jag fick den 1969 – förra århundradet…

Men visst är orden vackra ”den välbehagliga tiden” – och sanna!

Mitt i kaos, där vi kan se hur världsläget förändras och blir allt mer kritiskt dag för dag, ja timme för timme, värmer, tröstar och styrker oss Gud ändå med löftet:

”Nu är den välbehagliga tiden; se, nu är frälsningens dag.”

Men fråga inte hur länge till? Ta till dig och förstå: detta gäller nu.

Och till dig som tagit emot Guds nåd, sammanfattar jag orden längst upp: ”Låt nåden bära frukt!”

Vilket medlemskort är frälsande

Är det medlemskortet i RKK, Sv.Kyrkan, Pingst, Jehovas Vittne, EFK, Adventisterna… som är rätt?

Faktum är att jag har, med egna öron, lyssnat till olika påståenden avs detta. Ett extremt kom – inte helt oväntat – från en äldste i Jehovas Vittne. Han hävdade att alla kristna kyrkor utom JV var falska.

Guds Ord nämner aldrig något om att en viss kyrkofamilj, skulle vara mer rätt än en annan. Inte heller att en viss kyrkofamilj skulle vara sämre. Guds Ord säger:

”Med hjärtat tror man och blir rättfärdig, med munnen bekänner man och blir frälst. Skriften säger: Ingen som tror på honom skall stå där med skam. Det är ingen skillnad mellan jude och grek. Alla har en och samme Herre, och han ger sina rikedomar åt alla som åkallar honom.” / Rom 10:10-12

Om du tror att din frälsning vilar i ditt medlemsskap i någon särskild kyrka, då måste du skynda dig och bli frälst – verkligt frälst. För ingen kyrka i världen frälser – det gör bara Jesus Kristus.