Kategori: Uppmuntran

Barabbas – du och jag

Men översteprästerna och de äldste övertalade folkmassan att begära att Barabbas skulle friges och Jesus dödas. När landshövdingen frågade dem: ”Vilken av de två vill ni att jag skall frige åt er?”, svarade de: ”Barabbas”. Pilatus frågade dem: ”Vad skall jag då göra med Jesus, som kallas Messias?” Alla svarade: ”Korsfäst honom!” / Matt 27:20-22

Blev Barabbas någonsin frälst? Guds Ord berättar inget om detta, även om myter berättar att han så småningom blev det.

Vad vi vet är att Barabbas, ur ett jordiskt perspektiv, blev räddad från den stundens fysiska död. Evangeliernas vittnesbörd om Barabbas, blir delvis också en liknelse. För vad betyder Jesu död och uppståndelse för oss?

Det betyder att Gud ger oss erbjudande om evig räddning!

Jesu död och uppståndelse har en långt mycket djupare avsikt än att kortsiktigt rädda Barabbas. Jesu död och uppståndelse ger oss ett oförstörbart löfte: Vi får Guds erbjudande om att bli förlåtna och evigt räddade.

Ta emot detta löfte och låt inte Satan ta ifrån dig din möjlighet!

Bortom kröken

Du är med mig. Din käpp och stav, de tröstar mig. / Ps 23:4

Ibland ser vi vägen långt framför oss där vi åker utmed sjön, hustrun och jag, ibland försvinner den delvis eller helt bakom en bergsknatte eller skog. Vad finns det där, bakom kröken? Tar vägen bara slut där, eller hur är det bakom kurvan?

Denna väg skulle kunna symbolisera livet. Vi ser, vi anar, vi hoppas – men också händer det att vi oroas.

Tillsammans med Gud är det ändå tryggt – även om vi bara ser en del av framtiden. Vi vet att Gud på något sätt redan varit där, att Han vet vad som väntar.

Möter vi nästa krök – nästa del av vägen – tillsammans med Gud, kan vi alltid ta oss vidare. Morgondagens seger är redan vunnen.

Bibeln – en godispåse?

De som tillhör Kristus har korsfäst köttet med lidelserna och begären. Om vi lever genom Ande, låt oss också vara i linje med Ande. / Gal 5:25

Är vi beredda att göra så – leva i linje med Anden – eller vill vi tillhöra Kristus, utan att bry oss om uppmaningen: ”…korsfäst köttet med lidelserna och begären”

Jag upplever, att en del av den kristna debatten, sista tiden, handlat om huruvida Guds Ord är Guds Ord, eller människors. Är detta upptakten till ett öppet förnekande av Guds Ords som Guds Ord – även bland oss troende.

Detta tvivel och förnekande är planterat av Satan! Om det vinner fotfäste, kommer Guds Ord degraderas till rekommendationer: Vi tar tacksamt emot Guds Ord om frälsning, om nåd och kärlek, men vill inte leva i Ordets konsekvens.

Det blir möjligt att tolka Bibeln som man vill. Bibeln blir en påse med godis – man väljer ut det man gillar, men lämnar kvar det man inte tycker om.

Tro att Guds Ord, är Guds Ord – och lev därefter!

Kätteri

…även bland er kommer att finnas falska lärare som smugglar in fördärvbringande kätterier; de kommer till och med att förneka den herre som har friköpt dem och störtar sig därmed i fördärvet. Många skall följa dem i deras utsvävningar… / 2 Pet 1-2

Är detta vi ser resultatet av idag, effekten av 70-talets liberalism? Ett kätteri som skapar tydliga grupperingar: För eller emot om vi skall ta till oss Guds Ord bokstavligt, eller tillåta oss anpassa det.

För att vi skall förstå vad det handlar om, ger Petrus oss två exempel. I vers 5 och 6 lyfter han fram floden respektiva Sodom och Gomorra.

I båda fallen handlar det om att man lämnar Guds vilja för äktenskapet och följer köttets lustar.

Låt oss inte blunda för enkelheten i Guds ordning:

”Det är därför en man lämnar sin far och mor för att leva med sin hustru, och de blir ett”. / 1 Mos 2:23

Låt oss inte lyssna till dem som förvränger detta och lär ut något annat!

Omsorg

Därför tänker jag alltid påminna er om detta, trots att ni redan känner till det och är befästa i den sanning som ni äger. Jag ser det som min plikt att väcka er genom mina påminnelser… / 2 Pet 1:12-13

Vad pratar vi om vid kyrkkaffet? Vad pratar vi överhuvudtaget om när vi möter varandra, som Guds barn? Väder, politik, sport, eller blir det bara allmänt skvaller?

Petrus ger oss exempel på hur vi kan uppträda mot varandra i samtal. Vi kan om och om igen påminna varandra om vad vårt kristna liv innebär.

Vi skall i våra samtal stärka och bygga upp varandra. Vi skall kärleksfullt se på varandra och väcka varandra, när vi ser att vår broder eller syster är på väg att somna.

Vi påminner om nåden, vi påminner om uppdraget, vi påminner om tiden vi lever in, vi lyfter fram profetior och delar deras varningar och uppmuntran.

Vi värnar på djupet om varandra.

Vem vill vi behaga?

Gud har ansett oss värdiga att anförtros evangeliet och därför talar vi som vi gör, inte för att behaga människor utan Gud, som prövar våra hjärtan. / 1 Tess 2:4

Hur lätt är det inte att falla för detta: Att fega ur och inte vilja vara obekväm. Vi ser och hör, har ett svar, men tiger. Tillfällen ges – tillfällen går förlorade.

Varför vill vi inte vara obekväma, är det av omsorg om oss själva, eller för att ”skydda” den eller de andra som sagt eller gjort något som vi uppfattar som fel?

Kanske behöver vi bli mer medvetna och skilja på egna åsikter och Guds vilja och ord. Att sticka under stol med vad vi själva tycker, är ju upp till var och en av oss, men att hålla inne med vad Gud säger…

Om vi säger vad Gud säger, säger vi inte fel. Men om vi inte säger vad Gud säger, då greppar vi inte det anförtroende och uppdrag som Gud gett oss.

Herren ger mig hopp

Du ger mig hopp, Herre. Herre, jag har förtröstat på dig sedan jag var ung. / Ps 71:5

Vad är det du hoppas på, som ger dig tröst, mitt i allt? Mitt hopp riktar jag, precis så som psalmförfattaren, mot Gud.

Gud kan inte ryckas undan. Gud är evig. Guds nåd och omsorg likaså. Guds kärlek är outsläcklig. Hans löfte till den som vill ta emot det, gäller för all framtid.

Det som kan ge hopp i världen, kan ryckas bort. Pengar och investeringar, befattningar och kontakter, det du sätter ditt hopp till i denna tillvaron, kan snabbt förändras – snabbt ryckas undan.

Det är därför jag vilar, i mitt bergfasta hopp, hos Gud.

Livet kan vara höga berg, med ljus och hänförande utsikt, men också djupa, mörka dalar, överskuggade av olustkänslor. Genom allt detta har jag alltid Gud som min grund. Bergens hänförelse får mig inte att glömma Honom, dalarnas djupa mörker dränker mig inte i oro.

Herren är mitt hopp – alltid!

Hjärta – själens centrum

Mer än allt annat – vakta ditt hjärta, ty hjärtat styr ditt liv. / Ords 4:23

Vad lyssnar du till, ser på och tar till dig? Vad låter du gå in via öron och ögon, stanna kvar, slå rot i ditt hjärta, och sedan styra ditt liv?

Som troende måste vi inse att vi påverkas av allt vi ser och hör. Vi blir och agerar med utgångspunkt från vad vi låter oss matas med. Ord, text och bild har en otrolig förmåga att omforma människor.

Nazisterna i Tyskland kände till denna sanning. Det kan vara svårt att skapa lagar, som tvingar människor att tänka på ett visst sätt. Men genom att nöta in falska sanningar på ett trovärdigt sätt, med dolda undertoner, kan man få ett helt folk att tänka om.

Vi måste, som kristna våga ifrågasätta ”världens sanningar” och våga förkasta dem, för att bevara våra hjärtan i ”Guds sanning” och växa till i den, dag för dag.

Kämpa!

Kämpa för att komma in genom den trånga porten. Många, säger jag er, ska försöka komma in men inte lyckas. / Jesus Kristus, i Luk13:24

Kämpa trons goda kamp. / Paulus, i Tim 6:12

Jag var först tveksam till att skriva dessa ord. Man Anden påminde mig, när jag bad över det, att inte tänka på att ”vara till lags”, utan att lyfta fram hela Guds Ords sanning och orden ovan är Guds Ords sanning.

Som frälsta för vi en kamp på många sätt, den svåraste kampen är med oss själva, att välja att gå in genom den trånga porten – hela vägen igenom – att välja att ta kampen mot världen i våra egna liv.

Ibland beskrivs frälsningen ganska utsvävande. Kampen utelämnas och det kristna livets väg utmålas lättjefullt utsvävande: ”Allt blir bra!”, det sker liksom av sig självt. Jag menar, att denna frälsningsförkunnelse innebär en fara, om den inte också innefattar ord om helgelsens kamp.

Frälsningen är Guds gåva, men det är vi som därefter överlämnar oss till helgelse – säger nej till världen.

Var inte förvånade

Jag vill idag lyfta fram några ord ur 1 Petrus brev, kapitel 4. Det tycks, utan egen uttänkt avsikt, bli en fortsättning på gårdagens inlägg.

Slutet på allting är nära. Var därför kloka och nyktra så att ni kan be. (4)

Var inte förvånade över den eld som ni måste gå igenom för att prövas, som om det var något oväntat som hände er. (12)

Tiden är inne för domen, och den börjar med Guds hus. (17)

Orden delar en tydlig och kärleksfull hälsning. Låt oss inte se dem som hot. Låt oss se dem som de är – vår längtande och älskande himmelske Faders kärleksfulla rop: ”Var beredda!”

Vi skalla inte blunda för nuet, inte bli fatalister, men låt oss var medvetna om vad vi gör av våra liv och vår tid. Arbetar vi enbart för vårt eget, eller arbetar vi också för himmelriket – lever vi ”klokt och nyktert”?

Återvänd nu till de tre verserna ovan och fundera på vad de betyder – för dig.