Den som inte går in i fårfållan genom porten utan tar sig in från annat håll, han är en tjuv och en rövare. Men den som går in genom porten är fårens herde. För honom öppnar portvakten, och fåren lyssnar till hans röst. Han kallar på sina får och nämner dem vid namn och för ut dem. När han har fört ut alla sina får går han före dem, och fåren följer honom eftersom de känner hans röst. Men en främling följer de inte utan flyr från honom, för de känner inte främlingars röst.
Joh 10:1-5
Jag skulle vilja likna porten vid sanningen.
Den dörren, den fullkomliga sanningen, väljer Han som är fårens Herde, Jesus Kristus. Han känner alla får och Han leder dem rätt.
Tjuven, Djävulen, kommer aldrig genom sanningen. Han är lögnaren, som tar sig in genom halvsanning – ibland öppen osanning. Han vill bara förödelse och splittring – han vill inte fårens väl.
Sanningen – inte vacker dikt och lögn – är därför ”A och O”. Inget annat än sanning får och måste framföras! Om sanningen är fabricerad av antagande, traditioner, troligheter och lögner, är det inte sanning och splittring, kiv, vilsenhet och avfall följer.
Hur svår sanningen än är, hur vacker lögnen än är, måste sanningen var grunden, vid mötet mellan evangelium och människor.