Medan de seglade somnade han. Då kom en stormvind ner över sjön, och båten tog in så mycket vatten att den höll på att fyllas och de var i fara. De kom fram och väckte honom och sade: ”Mästare, Mästare, vi går under!” Han vaknade och talade strängt till vinden och vågorna, och de lade sig och det blev stilla. /Luk 8:22-24
Vilken obeskrivlig trygghet vi har, som får ha Jesus med i vårt livs båt. Vår båt kommer möta många skrämmande stormar under sin seglats. Men vi är inte ensamma där, på det stormiga havet har vi Jesus ombord.
Vi behöver därför inte vara rädda. Vi vet: Hur illa det än är, ja hur illa det än kanske slutar här, är det inte smärta, oro och mörker som blir det bestående. För oss väntar något bättre. Ja, jag är övertygad om att inte ens den ljuvligaste dag här, går att jämföra med en dag i paradiset.
Du och jag kommer möta dagar och perioder av mörker och kamp. Men detta är inte en evig statusen, det eviga, skrämmande slutet. Hur illa det än verkar kommer vi alla bli segrare – med Jesus Kristus vid vår sida.
”Tryggare kan ingen vara, än Guds lilla barnaskara…” Lina Sandell runt 1850