Har du rört vid Gud, har du gjort det idag?

Och allt folket ville röra vid honom, eftersom kraft gick ut från honom och botade alla. /Luk6:19

Några få ord, inte mer än en mening, men vilken utmaning och vilken möjlighet.

När Jesus lyfts upp till Fadern, inför lärjungarnas ögon, har de Hans löften om Den Helige Anden, Hjälparen, klingande inom sig. De är inte lämnade ensamma!

Genom Guds mirakulösa, och för oss outgrundliga sätt att verka, är Gud, genom sin Ande nu med och i oss, sedan vi blivit födda på nytt.

Jesus var av kött och blod, en fysisk person, begränsad av denna världens fysiska lagar. Anden är en makt, en kraft, en inre röst – fullt ut av himmelsk natur. Även om vi inte har Jesus av kött och blod vid vår sida, har vi Anden.

I Anden får vi röra vid Gud, varje dag och stund. Det behövs inget fysiskt tabernakel för detta. Det som behövs är hjärtats rum och tid, var vi än för tillfället är.

Skynda dig därför, rör vid Gud, och låt dig röras av Gud redan nu. Börja med att tacka Honom för att Han – Den Högste över allt och alla – är hos dig och med dig.

Hur målar vi Gud

”Herraväldet och fruktan tillhör Gud, han som skapar frid i sin höga himmel. Kan hans skaror räknas? Över vem går inte hans ljus upp? Hur kan då en människan vara rättfärdig inför Gud, eller någon av kvinna född vara ren? Se, inte ens månen skiner klart och stjärnorna är inte rena i hans ögon. Hur mycket mindre då människan, det krypet, människobarnet, den masken.”

Orden ovan är Bildads, ur Job 25:1-6. De beskriver Guds höghet och renhet i förhållande till universum. De beskriver också oss själva i perspektiv till Honom. Vi är kryp och maskar.

Men inte bara Bildad målar upp Gud på detta sätt, så gör också Psaltaren, profeterna och många andra ord i Bibeln. Han är åskan, stormen, dånet, blixten…

Bibeln målar upp Gud som den som får jorden att skaka, men också den som bevisar sig själv i blommans skönhet. Hur ser vi själva, i vårt inre, Gud? Hur målar vi upp Honom för varandra, för andra?

Har vi förlorat respekten för Gud? Har vi själva bytt plats med Gud och gjort Honom till krypet? Satt Honom i en bur, för att kunna ta fram när det passar oss, när vi behöver lite tröst och lite gos?

Är Han inte längre den som är fruktan värd? Är Han enbart blomman – till för vårt behag?

Sabbatsbudet

Ur Luk 6:1-4

Jesus gick genom några sädesfält, och hans lärjungar ryckte av ax som de gnuggade i händerna och åt. Men några av fariseerna sade: ”Varför gör ni sådant som inte är tillåtet på sabbaten?” Jesus svarade dem: ”Har ni inte läst vad David gjorde när han och hans män var hungriga? Han gick in i Guds hus och tog skådebröden och åt och gav till dem som var med honom. De bröden fick bara prästerna äta.”

Sabbatsbudet finns i 2 Mos 20:8-12, det är ett av ”de tio budorden”, 2Mos 20: 1-17.

Tänk på sabbatsdagen så att du helgar den. Sex dagar ska du arbeta och uträtta alla dina sysslor. Men den sjunde dagen är Herren din Guds sabbat… (2 Mos 20:8-10)

Sabbatsbudet är alltså inte ett förbud, utan redan i inledningen ser vi att det är ett påbud om att om att låta sabbaten bli en dag vi ”viker” för Gud.

Vi gör inte sådant som tränger undan gemenskapen med Gud. Vi låter den inte överskuggas av annat.

Vad detta ”annat” är för mig eller för dig kan vara olika. Här kan ingen detaljerad lag råda, här kan vi inte fariseiskt följa regler och traditioner, var och en måste pröva sig själv, vad han/hon gör. Hur han/hon helgar sabbaten till gemenskap med Gud.

Sabbaten är den dag Gud sagt att vi skall vila från vårt arbete, den dag vi på Hans befallning helgar!

Frälst jude vs judiskt frälst

”Men vi gav inte efter för dem ens ett ögonblick eller underkastade oss. Vi ville att evangeliets sanning skulle bevaras hos er.” /Paulus ord i Gal 2:5

Paulus vägrade underordna sig de som ville lägga till gärningslära som slavok på de frälsta hedningarna. Slavoket, som det var fråga om här, gällde omskärelsen.

Kan vi avfärda omskärelsen som bara ett judiskt påfund eller tradition? Nej!

Omskärelsen var och är en Guds befallning, att gälla dem som efter köttet är barn till Abraham. Detta är ett bud för judarna, men inte för hedningarna. Här måste vi se upp så vi inte faller och börjar följa delar av judisk tro och agerande.

Vi får inte bland evangelium och judaism. Faller vi för detta och skapar förhoppningar om extra välsignelse från Gud, genom att bli lite mer judiska, faller vi utanför nåden. Då sätter vi våra förhoppningar till vår egen förmåga. Vi litar inte fullt ut Jesu blods kraft, utan bygger en egen mix av nåd och gärningar, för att bättra på frälsningen.

”Jag försäkrar er igen: var och en som låter omskära sig är skyldig att hålla hela lagen. Ni har kommit bort från Kristus, ni som försöker bli rättfärdiga genom lagen. Ni har fallit ur nåden.” /Paulus ord iGal 5:3-4

OBS! Jag stöttar judarna och sätter inte oss före eller istället för judarna – Gud välsigne dem.

Inget annat evangelium

”Jag är förvånad att ni så fort överger honom som har kallat er genom Kristi nåd och vänder er till ett annat evangelium, fast det inte finns något annat.” /Gal 1:6-7

”Det finns inget annat evangelium!” Så kan man sammanfatta ett budskap ur texten ovan. Vi kan inte, hur vi än försöker, bidra med ens minsta förbättring till vad Jesus Kristus gjort och erbjuder oss. Vi är till minsta prick beroende av den befrielse som evangelium erbjuder.

Hur vi än tänker om gemenskap med Gud, så är det i och genom evangelium gemenskap börjar – genom Guds Sons helande och fullkomnande offer.

Fullkomnande – smaka på ordet! Det om är fullkomnat är fullkomnat och behöver inte kompletteras.

Evangelium är glädjebudskapet om den redan fullkomnade och öppnade vägen till Gud Fadern. Men vi behöver var och en ta emot evangelium – personligen.

För evangelium är en gåva, som räcks fram till oss. Du och jag väljer själva om vi vill sträcka oss efter den. Vi behöver inte säga ”nej”, men vi måste säga ”ja”.

Till den stund vi säger ”ja”, är och förblir det en gåva, som vi ännu inte tagit emot.

Ett nytt skeende

Från Paulus, apostel, utsänd inte av människor eller genom någon människa, utan av Jesus Kristus och Gud Fadern som har uppväckt honom från de döda. /Gal 1:1

Vilken fantastisk entré!

Paulus kommer inte som representant för någon människa, församling eller samfund. Han är utsänd av Gud! Vilken grund, vilken kallelse, vilken bärande kraft bakom vad Paulus gör, säger och skriver – Gud Fadern själv är hans uppdragsgivare!

Paulus står inte ansvarig för att följa människors eller samfunds riktlinjer. Han ansvarar inför Gud. Han är Guds sändebud oavsett om det budskap han fått att dela är politisk korrekt, eller förankrat och ”välsignat” av någon människa eller mänskligt.

Paulus lyder enbart under Gud!

Frågan är, vem eller vad lyder jag och du? Vem och vilka rådfrågar vi, för att få ”tillstånd” att säga vad vi uppfattar att vi skall säga, eller agera som vi uppfattar att vi skall agera? Är det Gud vi representerar eller vem/vad?

1:a Advent 2025, ett nytt kyrkoår börjar, ett nytt skeende. Nu bryter vi med den pk-anda som råder – nu låter vi Gud tala och handla!

Det finns mer!

Den gudlöse plågas av ångest i alla sina dagar… Skräckröster ljuder i hans öron… Han har inget hopp om räddning… Han irrar efter bröd… Ångest och nöd skrämmer honom… För han har lyft sin hand mot Gud och förhäver sig mot den Allsmäktige.

Orden är ur ett av Elifas tal, från berättelsen om Job (15:20-35).

Vad tacksamma vi får vara! Mitt i denna tid, mitt i allt som sker, får vi i vårt inre bära det hopp som Den Högste lagt i våra hjärtan. Det som den Gudlöses ögon ser och bävar inför, får vi se igenom – se bortom.

Vårt slut är inte ekande tomhet och förtvivlans mörker. Våra dagar här, är inte en påtvingad meningslöshet – de har evighetsvärde!

Upphöjelse och guld varar ett ögonblick, liksom förödmjukelse, fattigdom och lidande. Inget av detta är bestående. Vi tar inget med oss ”när vi går” – men vi kommer få allt i Jesus Kristus.

Därför härdar vi ut i hoppet, trots vad vi ser och möter. Ja, vi delar hoppet med de som lever i fysiskt och själsligt mörker och varnar för jordiska lyckobubblor.

För vi vet – det finns mer!

Gud har gjort oss

Tänk på att Herren är Gud. Han har gjort oss och inte vi själva… /ur Ps 100:3

Hur kan du tro att du klarar dig utan Honom? Hur kan mänskligheten, Sveriges folk och du klaga över att det är som det är, när människa brutit sig loss från Gud, vänt Honom ryggen, vänder Honom ryggen – igen och igen.

”Kan själv!” Är barnets trotsiga ord inför sina föräldrar. Den vuxna ansvarsfulla människans trotsiga agerande inför Gud ropar ordlöst: ”Vi klarar oss själva!”

Så gick det som det gick – så går det som det går.

Men det finns en möjlighet, för dig som enskild. En väg, bara en, öppnad tillbaka till Gud vår skapare. Men du måste själv börja vandra på den, tillsammans med Jesus Kristus, Han är nyckeln.

Detta är ett personligt, medvetet val. Denna möjligheten är inte kopplad till medlemsskap i någon kyrka. Det är din personliga bekännelse av din egen otillräcklighet, och din vilja att sätta Jesus Kristus som Herre i ditt liv.

Du kommer kanske inte alltid lyckas göra allt rätt. Men ditt hjärta måste bära på vilja och ärlighet. Även om du snubblar faller – bekänn, res dig på nytt och fortsätt på vägen.

På vilken grund?

Den som därför hör dessa mina ord och handlar efter dem, han liknar en förståndig man som byggde sitt hus på klippan. …Men den som hör dessa mina ord och inte handlar efter dem, han liknar en dåre som byggde sitt hus på sanden. (/ur Matt 7:24-26)

Jesus berättelse om den förståndige byggaren och dåren, är berättelsen om Guds barns livsbygge. Klippan är Guds och Jesu ord, sanden är världens kittlande grundlösa lögner.

Du och jag är frälsta av nåd, för att bygga våra liv på klippan. Vi måste därför lära oss pröva vad som är från Gud och vad som ständigt pressar på från världen.

Problemet för många av oss Jesustroende idag, är att vi inte lyssnar till Guds Ord så vi kan pröva vad vi hör. Resultatet blir ett bygge som vi till vissa delar bygger på den säkra klippan, men till viss delar låter ”flyta” på världens lögner. Kan ett sådant bygge bestå, när delar av grunden plötligt spolas bort?

Låt oss bygga vårt liv – varje litet rum – fullt ut enbart på klippan.

Vi gör det genom att lyssna på – ta till oss – Guds och Jesu Ord och Andens tilltal. Först med den hjälpen, kan vi avgöra om den grund vi lockas bygga på verkligen är Guds bestående klippa, eller världens flyktiga sand.

Därför, mina älskade, liksom ni alltid har varit lydiga, så arbeta med fruktan och bävan på er frälsning… /Fil12:2

Ordet och Anden skall forma oss

Skall inte örat pröva orden, liksom munnen prövar matens smak? /Job 12:11

-Så sant ,tänker jag, vi måste pröva orden, inte bara ”svälja dem” rakt av. Inte bara ta till oss vad andra tycker eller säger. För på vilket sätt har de prövat orden, innan det ger sitt bifall?

Är det världens tyckande de prövat orden mot, eller är det Guds Ord och Ande?

Vi måste förstå – verkligen förstå – att världens referenser allt mer går i opposition mot Guds Ord. Sex och samlevnad har vi, som troende, en klar ordningen för i Bibeln. Världens ordning är kaos, ett demonstrativt och medvetet agerande mot Guds ordning. Men vi får inte följa världens provokativa trender.

•   Sex börjar med äktenskap.
•   Att bo tillsammans - som man och kvinna - sker i äktenskap.
•   Att bilda familj görs inom ramen av äktenskap.

Världen förvirra och förleder. Låt Ordet och Anden vara referenser till vad örat hör, innan vi ger det vår bifall och tar det till oss.

Världens ord skall inte leda oss och våra beslut – det skall Gud göra, genom sitt Ord och sin Ande.