Ty hela lagen är uppfylld i detta enda budord: Du skall älska din nästa som dig själv.

Gal 5:14

Midsommar – gemenskap, skratt, sång, glädje osv. Med midsommar avslutas vårens och försommaren vän- och familjefester. Nu drar vi ut på semesteräventyr, tar oss an semesterprojekt eller bara latar oss – ofta blir det en blandning.

Samtidigt som jag gläds under dessa högtider, så tänker jag på alla de som inte har vare sig familj eller vänkrets. Säkert känner du någon, som du anar sitter ensamma – kanske på annan ort – medan du själva har ”fullt upp”.

Hör av dig till dem och dela några minuter midsommar med dem. De är ofta bara ett telefon nummer bort.

… möta de svåra frågorna och påståendena? Vågar vi låta dem ställas? Vi får inte förskansa från dem. Jag vet långt ifrån svararen på allt och jag är inte stoltare än att jag kan erkänna: ”Vet ej”!

Men mitt i all min okunskap framhåller jag, med Gud Ord som grund: ”Det finns bara en väg”. Vi kan välja, Jesus Kristus som Herre och den som valt Hans väg, kommer rätt – även om vi inte har alla svar.

För det är till sist inte alla vår perfekta teologiskt svar som frälser – det är frågeställarens vilja att be om och ta emot Guds nåd.

Johannes fick i fängelset höra talas om Kristi gärningar. Han sände då bud med sina lärjungar och frågade honom: ”Är du den som skulle komma, eller skall vi vänta på någon annan?” (Matt 11:2-3)

Kanske började Johannes tvivla… Kanske hade han samma förväntan på vad som skulle hända när Messias kom som så många andra. Romarna skulle kastas ut, Israel befrias, allt skulle bli nytta och fantastiskt. Men här satt, han i fängelse…

Jesus bannar inte Johannes för hans tvivel, Han uppmuntrar honom: ”Se vad som händer Johannes”.

Om du som läser detta känner tvivel, känn ingen fördömelse. Men minns vad du varit med om, lyssna till vad som sker: Jesus är Messias!

Men alla började ursäkta sig. Den förste sade till honom: Jag har köpt en åker och måste gå ut och se den… En annan sade: Jag har köpt fem par oxar och ska ut och pröva dem… Ännu en annan sade: Jag har gift mig, så därför kan jag inte komma.

ur Luk 14:18-20

Vår generation lever i ett oerhört hektiskt tidevarv. Vi lockas att engagera oss i allt och blir allt mer splittrade: ”Ursäkta Jesus, jag skall bara…” Men Jesus stryker oss inte medhårs, Han ser direkt på oss och säger:

Den som inte bär sitt kors och följer mig kan inte vara min lärjunge.

Luk 14:27

Stanna upp inför Jesus otvetydiga ord! Är huset, bilen och festen viktigare än evigheten?

Jesu undervisning om bön exemplifieras med bönen ”Fader vår”, Matt 6:9-f och Luk 11:1-f. Personligen tänker jag att Fadern är det samma som Gud. I Joh 16:26 fortsätter Jesus undervisningen och säger att vi skall be Fadern i Hans (Jesu) namn.

Bön får sedan en helt ny dimension när Jesus dör på korset. Förhänget (förlåten) i templet, som visar på syndens effekt, delas i två delar och vi kan i Jesu namn gå ända fram till Fadern. Vi går direkt till Gud, sedan Jesus öppnat den smala . Vi får i kraft av Jesu försoning – i Jesu namn – komma direkt till Gud.

Men nu vet vi också, att Fadern och Jesus är ett – Joh 10:30. Därför tror jag inte vi skall göra detta till en lagisk lära eller teknik. Själv ber jag ibland till Fader i bland till Jesus och jag tror att båda bönerna ”når fram”.

Matteus berättar i kap 4 vers 18-22 om Jesu möte med de första lärjungarna, några enkla fiskare, Han sa till dem: ”Kom och följ mig, så ska jag göra er till människofiskare.”

Vi vet att de var vanliga människor, vanliga jobbare. De hade säkert inte någon hög utbildning eller hög samhällsstatus, ändå valde Jesus dem till sina lärjungar. Han valde att lära dem att ”fiska människor” och valde dem, för att sprida den kristna tron och bygga den kristna kyrkan.

Tycker du att du inget har? Minns då!

Det var med sådana, ungefär som jag och du, det började. Genom gemenskap med Jesus Kristus, kan vi alla få nåd att göra skillnad. Alla som valt och väljer att lyssna till och ledas av Honom, har samma uppdrag och samma möjlighet som fiskarna vi Galileiska sjön.

***

Upplever du uppmuntran av detta jag skrivit ovan, minns då att jag är en f.d. elektriker. Jag fick avbryta mina studier för att jag orkade inte med läsning och skrivning – pga ordblindhet – och jag har aldrig kunnat läsa teologi. Så upplev uppmuntran i det du just läst: Kan Gud använda Bertil, kan Han använda mig!

…förlåt oss våra skulder, så som vi förlåter dem som står i skuld till oss. … om ni förlåter människorna deras överträdelser, ska er himmelske Far också förlåta er. Men om ni inte förlåter människorna, ska inte heller er Far förlåta era överträdelser.

ur Matt 6:12-15

Gud har genom Jesus Kristus förlåtit oss. Men Han inte bara glömmer det som varit, Han låter oss också startat om gemenskapen med Honom. Kanske vi behöver fundera lite på detta.

Mycket lära om förlåtelse handlar om, att vi skall bli kvitt förtärande bitterhet. Man lär att man ska förlåta, glömma och gå vidare – ofta utan fortsatt gemenskap. Men Gud exemplifierar inte förlåtelsen så. Han förlåter och vill ha gemenskap.

Min tanke om detta kan vara svår för oss. Men kanske lär oss terapeuter och beteendevetare fel. Guds förlåtelse är fullkomlig förlåtelse – inte bara ett glömmande.

Ha överseende med varandra och förlåt varandra, om ni har något att anklaga någon för. Så som Herren har förlåtit er ska ni förlåta varandra.

Kol 3:13