Ett bo i skuggan

”Himmelriket är som ett senapskorn som en man tar och sår i sin åker. Det är minst av alla frön, men när det har växt upp är det störst av alla köksväxter och blir ett träd, så att himlens fåglar kommer och bygger bo bland grenarna.” Matt 13:31-32

Det är om himmelriket Jesus talar. Himmelriket kom till oss redan här på jorden när Han kom med sitt offer, sin uppståndelse, sin nåd. Frälsningen – som Han skänker oss när vi bekänner Honom som Herre – är nyckeln till himmelriket redan nu. Du och jag får redan här på jorden, i detta nu, sätta vårt bo i himmelriket och leva i dess skugga och trygghet.

Jorden är visserligen ännu vårt köttsliga hem, men vår själ och Ande behöver inte känna någon oro. Vi vet att köttet förgås, men Anden är på väg att befrias. I denna förståelse bor vi redan i himmelriket och låter själen få skugga och ro i Hans löften om det kommande.

Du såningsman

En såningsman gick ut för att så… /ur Mark 4:3-25

Jag tror de flesta av oss känner denna liknelse väl. Säden som sås faller på fyra oila platser: Vid vägen, på stenig mark, bland tistlar och i god jord. En del av vad han sår ger ingen skörd alls, annat ger god skörd. Vi har säkert många gånger fokuserat på växteplatserna – människors hjärtan – men hur är det med såningsmannen?

Såningsmannen ger inte upp – pris ske Gud! Han kämpar vidare år efter år. I denna liknelse, denna sässong, får han lön för mödan, det som sås i god jord ger skörd på ”trettiofalt och sextiofalt och hundrafalt”. Men det kommer år då skörden slår helt fel och det blir missväxt, kanske år, på år, på år…

Ändå ger han inte upp.

Kanske har du nu motgång i ditt kristna sående? Du ser ingen skörd och har inte sett det på länge. Broder och syster i Herren: Ge inte upp! Håll ut! Fortsätt att så evangeliets goda utsäde. Gud är med dig och skörden kommer. Amen!

Hädelse av Anden

”Allt skall förlåtas människorna, deras synder och hädelser, hur de än hädar. Men den som hädar den helige Ande får aldrig någonsin förlåtelse utan är skyldig till evig synd.” De hade ju sagt att han hade en oren ande. /Mark 3:28-20

Det jag skriver nedan är viktigt att ta till sig – utan att låta sig skrämmas! Låt oss vaka över de ord vi använder, om/när vi varnar för andra.

Bibelordet ovan är en varning av allvarligaste slag! Varningen bottnar i att de skriftlärde sagt att Jesus var besatt av de onda andarnas furste – en mycket grov anklagelse. Jesus säger att det var en hädelse, som gör människan skyldig till evig synd.

Var det då för att de tala illa om Honom som Han reagerade? Nej, de hade hädat Anden som Jesus bar. De hade sagt att den Anden vara Beelsebuls ande.

Denna varning måste vi bär med oss när (om) vi talar/skriver om vad det är för ande som driver människor.

Låt oss lyfta fram det som är gott, men inte bar det, låt oss sätta ljuset på läror och handlingar som är onda och felaktiga, men göra det utan att häda.

Fariseism

En annan gång gick Jesus in i en synagoga, och där fanns en man som hade en förtvinad hand. Spänt iakttog de Jesus för att se om han skulle bota honom på sabbaten. De ville få något att anklaga honom för. /Mark 3:1-2

Att söka, för att hitta fel hos andra, kan ibland bygga på ett behov av att få rättfärdiga sig själv. Att sedan sprida sina iakttagelser och kanske tom färga och överdriva dem kan då bli en stor lockelse.

Fariséerna – vilket kan översättas med ”de utvalda” – var en politisk/religiös grupp som ansåg sig själva vara froma och laglydiga med rätt, ja skyldighet, att spana efter fel och torgföra dessa.

Om denna fariseiska ådra blir alltför stark i våra kristna led och skapar utvalda grupper som menar sig vara avskilda att vara domare över andra, måste vi se upp! Vad är syftet med gruppen, vad blir effekten?

Självklart måste vi – i vår tid mer än någonsin tidigare – vara vakna över trender och läror. Låt oss dock inte notoriskt och maniskt söka fel hos andra, om vi gör det, bör vi pröva oss själva och fråga oss: ”Varför”.

Jesus Kristus har makt att förlåta

”Men det skall ni veta, att Människosonen har makt på jorden att förlåta synder.” /Mark 2:10

Välsignade ord och välsignad sanning! Jesus Kristus äger makten att förlåta och att förklara en syndig människa fri. Halleluja!

Tycker du din synd är oförlåtliga? Ja, mänskligt sett kanske den är det. Det du gjort kanske inte går inte ta att ta tillbaka – går inte att göra ogjort

Då vill jag ändå berätta för dig att inför himmelens rike – inför evigheten – kan Jesus Kristus förlåta dig nu! Men det kräver din ärlighet inför Honom, och det kräver din ärligt menade vilja att vända om till Honom och välja Honom som Herre i ditt liv.

Talar vi då om någon Biblisk lagisk perfektion? Nej, då skulle vi alla komma till kort. Men det handlar om en från hjärtat kommen vilja och avsikt att leva med Honom som Herre och vad det innebär. Det vill säga att vilja av hela hjärtat – även om du inte alltid fullt ut lyckas.

Jag ber för dig – just när jag skriver detta – att du skall förstå, välja och ta emot.

Men vad vill Gud?

Tidigt på morgonen, medan det ännu var mörkt, steg Jesus upp och gick ut till en enslig plats och bad där. Simon och de som var med honom skyndade efter, och när de fann Jesus sade de till honom: ”Alla söker efter dig.” Han sade: ”Vi går någon annanstans, till byarna här omkring, så att jag kan predika där också. /Mark 1:35-38

Jesus hade väckt beundran i synagogan i Kapernaum, minst lika stor beundran väckte Han sedan hos Simon och Andreas. Markus skriver att ”hela staden” samlades, för att uppleva hur Jesus bota sjuka och drev ut onda andar.

”FANTASTISKT!” – skulle vi säga, om ngt likande hände hos oss! Så skulle vi bestämma oss att fortsätta på den inslagna banan och ”köra på”.

Men redan tidigt nästa morgon, är Jesus upp för att be i ensamhet. Simon och de andra skyndar efter Honom och berättar: ”Alla söker efter dig!” Jesus har dock andra planer som inte alltid är likt våra – Han går åt ett annat håll.

Vi måste alltid vara lyhörda till Guds vilja. Vi kan inte alltid följa vårt förstånd. När Gud genom sin Ande säger annat, måste vi våga följa.

”Till och med de orena andarna…”

Nu fanns i deras synagoga en man med en oren ande, och han skrek: ”Vad har vi med dig att göra, Jesus från Nasaret? Har du kommit för att fördärva oss? Jag vet vem du är: Guds Helige!” Men Jesus talade strängt till anden: ”Tig och far ut ur honom!” Den orena anden ryckte i mannen och skrek högt och for ut ur honom. Alla blev förskräckta och frågade varandra: ”Vad är detta? En ny lära, med sådan makt! Till och med de orena andarna befaller han, och de lyder honom.” /Mark 1:23-27

Jag förstår på ett sätt ateister, som helt förnekar Gud och därmed de andliga tingen, men personer som söker andlighet i ockultism och new age förstår jag inte!

Hur kan man söka i kulor, kort och olika orena andars flöden, när Hans Son, Jesus Kristus, löst oss från behovet av allt detta.

Jesus Kristus har öppnat dörren och bjudit oss att gå vägen rakt in till Universums Skapares hjärta. Ockultism och new age borde inte finna utrymme i någon människas liv. Den orena andligheten, saknar ju all kraft att led människor rätt, till livets mål och mening.

Sysslar du med new age och ockultism? Lämna det och gå ut i Skaparens sanna frihet genom Jesu Kristi port – ut på Jesu Kristi väg.

Johannes Döparens exempel

Johannes Döparen trädde fram i öknen och förkunnade omvändelsens dop till syndernas förlåtelse. Hela Judeens land och Jerusalems alla invånare kom ut till honom, och de bekände sina synder och döptes av honom i floden Jordan. Johannes var klädd i kamelhår och hade ett läderbälte om livet, och han levde av gräshoppor och vildhonung. Han förkunnade: ”Efter mig kommer den som är starkare än jag, och jag är inte ens värdig att böja mig och lossa remmen på hans sandaler. /Mark 1:4-7

En av evangeliernas många Jesus fokuserade personer är Johannes Döparen. Vi kan inte hitta vare sig självcentrering eller egoism hos honom. Han uppgift var inte sitt eget självförverkligande, utan uppgiften vara att bereda väg för Herren – i dag hade kanske Markus skrivit: ”Sätta strålkastarljuset på Jesus Kristus”.

Johannes budskap var inte djupt teologiskt, det var enkelt: ”Omvände er, ty himmelriket är nära!” /Joh 3:2

Om sig själv säger han: ”Jag är rösten som ropar i öknen.” /Joh 1:23

Om sin samhällsställning säger han: ”Jag är inte ens värdig att lossa Jesu sandaler.” – det var en slavs uppgift.

Vår uppgift är också att vara röster och enkla redskap.

Jesus focuserad eller jag fixerad

Inte alla som säger ’Herre, Herre’ till mig ska komma in i himmelriket, utan den som gör min himmelske Fars vilja. Många ska säga till mig på den dagen: Herre, Herre, har vi inte profeterat med ditt namn och drivit ut onda andar med ditt namn och gjort många kraftgärningar med ditt namn? Men då ska jag säga dem sanningen: Jag har aldrig känt er. Gå bort från mig. /Matt 7:22-23

Den dagen, då det är dags att komma in i himmelriket, kommer för många bli en dag då synden – det som skiljer oss från Gud – kommer att bli ytterst påtaglig.

Den dagen kommer det visa sig vem vårt liv varit koncentrerat runt. Var det runt Jesus Kristus som Herre, eller var det runt oss själva? Har Han bara varit ett språngbräda, för att nå högt och långt med vårt eget förverkligande, eller har vi gett oss helt till Honom för att Han skall få bli förverkligad både i våra och andras liv?

Vi måste våga ta pulsen på oss själva i detta: Vad är det mitt hjärta slår för, vem är det jag vill tjäna? Är det Jesus Kristus eller mitt ego?

Taggar

Och för att jag inte ska förhäva mig efter dessa väldiga uppenbarelser har jag fått en tagg i köttet, en ängel från Satan som ska slå mig så att jag inte förhäver mig. Tre gånger har jag bett Herren att den ska lämna mig, men han svarade mig: ”Min nåd är nog för dig, för min kraft fullkomnas i svaghet.” / 2 Kor 12:7-9

”Vad var det för tagg Pauls plågades av?”

Jag har läst olika spekulationer om detta, ibland tvärsäkra förklaringar. Jag väljer att inte fokusera på frågan ”vad”, utan på varför. Svaret får vi av Herren, i sista meningen: ”Min nåd är nog för dig, för min kraft fullkomnas i svaghet.”

Paulus vet vad taggen innebär, den utgör en påminnelse: ”…så att jag inte förhäver mig”. Herren tillåter taggen vara kvar, kanske är det enda sättet för Herren att få Paulus att förbli ödmjuk och hålla fast vi att allt är nåd.

Kanske har vi alla en tagg att bära, en tag som Gud låter oss ha kvar och som har ett syfte…