Jag vill med enkelhet dela detta Ord. Jag uppfattar Anden hälsa att Gud på ett särskilt sätt menar att vi kommer behöva det och behöva lära oss att vila i det.
Därför tappar vi inte modet. Även om vår yttre människa bryts ner, förnyas vår inre människa dag för dag. Ty vår nöd, som varar ett ögonblick och väger lätt, bereder åt oss på ett oändligt rikt sätt en härlighet, som väger tungt och varar i evighet. Vi riktar inte blicken mot det synliga utan mot det osynliga. Ty det synliga är förgängligt, men det osynliga är evigt. Vi vet att om vårt jordiska tält rivs ner, så har vi en byggnad från Gud, en boning som inte är gjord med händer, en evig boning i himlen.
2 Kor 4:16 – 5:1
Vi räds alltså inte för ett sorgligt, meningslöst och kanske smärtsamt slut. Vi vilar i att slutet i stället är början på ett evigt himmelrike, för oss som är frälsta.