“Äsch… det där är bara konspirationsteori!” Så säger många om mycket som presenteras i s.k. alternativmedia. “Folk hittar på, eller är helt enkelt bara sjukt lättlurade!”
Är det så – lurendrejeri – eller är det så att man faktiskt ser en djup mörk sanning, men bara en del av den, en ofullkomlig kontur?
Det som konspiratörerna ser, ser de som början till slutet och i deras värld finns ofta inget annat slut än det “oundvikligt onda slutet”. Kanske är det därför som så många blundar – för att de inte orkar ta in det. Att så är fallet kan jag förstå – om de saknar Gudsordets slut. För konspiratörernas onda slut är inte alls Guds Ords slut – “tusenårsriket” och därefter “en ny himmel och nu jord”.
Gudsordets varningar, som vi nu ser går i uppfyllelse, är mångtusenåriga profetior, som vi som Guds barn nu ofta tiger med att lyfta fram. Vi tycks inte förstå, eller vill inte förstå, att nu är rätta tiden, att ännu kraftfullare än tidigare förkunna dem, och samtidigt med glädje förkunna ett gott slut för dem som förbereder sig och redan nu låter sig frälsas av Gud.
Jag tror många konspiratörer har rätt, men bara till viss del och därmed har vi – som Gud barn förtrogna med Bibeln – skyldighet att avslöja den fullkomliga sanningen?