Kategori: Aktuellt

Livet har uppenbarats, vi har sett det och vittnar om det och förkunnar för er det eviga livet, som var hos Fadern och uppenbarades för oss. Det vi har sett och hört förkunnar vi för er, för att också ni ska ha gemenskap med oss. Och vår gemenskap är med Fadern och hans Son Jesus Kristus.

1 Joh 1: 2-3

De finns många olika grunder för gemenskap: hobby, politik, tyckande, yrke… Vi kan var väldigt olika – inklusive olika status i samhället – och ändå dela gemenskaper. Via webben kan vi bo på var sin sida av klotet och ändå, i ett nu, dela gemenskaper.

Men det finns en gemenskap som är totalt annorlunda – gemenskapen vi har genom Jesus Kristus. Jesus, som grunden för gemenskap, raderar all form av position i världslig bemärkelse.

Vi är ”nollade”, utifrån vårt eget. Men vi delar vår bekännelse, vår tro och val av Jesus Kristus som vår Herre. Vi är alla lika mycket ”sopor” i oss själva, men ändå… barn till kungars Kung och herrars Herre.

Vi har dött från oss själva, för ett livet i Jesu Kristus och delar den djupaste relation som finns – genom Guds nåd.

Han har frälst oss och kallat oss med en helig kallelse, inte på grund av våra gärningar utan genom sitt beslut och sin nåd som han har gett oss i Kristus Jesus från evighet. Nu har hans nåd blivit uppenbarad, när vår Frälsare Kristus Jesus har trätt fram. Han har gjort slut på döden och fört fram liv och odödlighet i ljuset genom evangeliet.

2 Tim 1: 9-10

Kommentarer till dessa ord är nästan överflödiga. De passar i samma kategori av kristallklart evangelium som ex Joh 3:16.

Allt är nåd! All ära till Gud! Orden är skrivna till Timoteus, som Paulus säger har en uppriktig tro, 2 Tim 1:5. Dvs helt oförställd, utan skryt och hyckleri. Den tron applicerar bibeltexten rakt in i våra liv – för evigt.

Jag är porten. Den som går in genom mig ska bli frälst, och han ska gå in och gå ut och finna bete.

Joh 10:9

Jesus sade till honom: ”Jag är vägen, sanningen och livet. Ingen kommer till Fadern utom genom mig.

Joh 14:6

Kristen tro börjar vid porten (Jesus Kristus) och fortsätter med den nya vägen (Jesus Kristus) som leder vidare till himmelriket. Under hela vandringen har vi gemenskap med Gud, i Jesu Kristi namn och genom Anden.

Religionerna börjar med vägar, kantad av krav och regler, de sägs leda till en gud, en nyckfull gud. Vi vet inte säkert hur han kommer reagera när vi väl är framme. Kanske öppnar han porten, om han tycker vi skötts oss bra, annars…

Kristen tro är relation med Gud, från dag ett, medan religion alltid är ett fruktlöst försök, att en dag hitta en gudsrelation.

Jag, Herren, har kallat dig i rättfärdighet. Jag ska hålla dig i handen, jag ska bevara dig och göra dig till ett förbund för folket, till ett ljus för hednafolken, för att du ska öppna blinda ögon och föra fångar ut ur fängelset, ur fångenskapen dem som sitter i mörker.

Jes 42: 6-7

Drygt 700 år f.Kr. talade Gud dessa ord genom Jesaja: Fångenskapen skall brytas. Fångenskap som människan försatt sig i själv när hon ”befriade” sig från Gud. För det blev ingen frihet hon skapade, utan fångenskap. Fångenskap i sitt jag, sin värld, i sina misslyckanden, sitt kaos – bokstavligen och till sist, ett eviga helvete. Det var till den ”friheten” Satan lockade henne.

Ingen människa kommer därefter i egen kraft ur denna fångenskap. Ändå kan hon bli befriad att återvända till Gud – det sker genom Jesus Kristus. Han skapar ljus, ljuset pekar på sanningen och i sanningen, kan människan se öppningen Han brutit upp – vägen (den enda) genom fängelsemuren.

En laglärd farisé frågade:

”Mästare, vilket är det största budet i lagen?” Jesus svarade: ”Du skall älska Herren din Gud av hela ditt hjärta och av hela din själ och av hela ditt förstånd. Detta är det största och främsta budet. Sedan kommer ett som liknar det: Du skall älska din nästa som dig själv. På dessa två bud hänger hela lagen och profeterna.”

Matt 22: 36-40

När vårt liv blivit befriat från skuld och dom, genom bekännandet av Jesus Kristus som frälsare och Herre, kommer vår sanna och innersta vilja, vår längta och drivkraft, bli att uppfylla buden ovan, då kommer vi rätt – utan att vrida och bända på kyrkliga läror, regler, traditioner.

För när vi verkligen älskar Gud och vår nästa, driver oss den kärleken att göra rätt mot dem – genom den lag Anden vill skriva i våra hjärtan.

Även den helige Ande vittnar om detta för oss. Först säger han: Detta är det förbund som jag efter denna tid ska sluta med dem. Och sedan säger Herren: Jag ska lägga mina lagar i deras hjärtan och skriva dem i deras sinnen…

Heb 10:15-17

Se till att ingen rövar bort er med sin tomma och bedrägliga filosofi, byggd på mänskliga traditioner och stadgar och inte på Kristus.

Kol 2:8

Möjlighet till befrielse – det är detta Jesus berättar om, det är detta Jesus offrat sitt liv för!

Hur kan vi då vilja gå tillbaka till judedomen, skapa en mix av tro och religion och påstå att det, är vägen till Fadern? Hur kan vi på nytt låt oss fångas av tanken att vi måste jobba oss till Guds kärlek – förtjäna den genom egna gärningar?

Nej, den hänger inte på mitt agerande, den bygger på Jesus Kristus.

Liksom ni tog emot Kristus Jesus som Herren, så lev i honom, rotade och uppbyggda i honom och grundade i tron i enlighet med den undervisning ni fått.

Kol 2:6–7

Hur tog du emot Jesus? Jag gjorde det i glädje. Jag upplevde befrielse. Det kändes som om så många bitar föll på plats. Det blev så rätt och naturligt.

Livet blev därmed – och är inte – en enda dans på rosor. Mycket har hänt och mycket händer som man önskade man sluppe. Men mitt liv är rotat i tron på Gud och friden med Honom.

Den friden och tryggheten över går allt förstånd – mitt i allt jag inte förstår. Min bön är, att jag var dag – även de dagar jag skulle vilja slippa – skall bli än djupare rotad djupare i Gud – pga Jesu Kristi offer och nåd.

När vi alltså har en så stor sky av vittnen omkring oss, låt oss då lägga bort allt som tynger, och särskilt synden som snärjer oss så hårt, och löpa uthålligt i det lopp som vi har framför oss. Och låt oss ha blicken fäst vid Jesus, trons upphovsman och fullkomnare, som i stället för den glädje som låg framför honom utstod korsets lidande utan att bry sig om skammen och som nu sitter på högra sidan om Guds tron. Tänk på honom som måste uthärda sådan fiendskap från syndare, annars tröttnar ni och tappar modet.

Heb 12:1-3

Vår valp – Ludde – är nu tre månader och har bott hos oss i drygt en månad, han har snabbt kommit in i sin lilla flock bestående av mig, min fru och honom själv. Att vara del av en flock och ha en ledare är viktigt och tryggt för en hundvalp. Han släpper mig inte ur sikte, utan håller ständigt ett öga på vart husse tar vägen.

Går jag runt jordkällaren, växthuset, gäststugan eller någon buske, dröjer det inte länge förrän han följer efter – det gäller ju att ha blicken fäst vid husse, för i hans närhet är valpen trygg och säker.

Jesus är Herden för fåren och fåren, det är du och jag. Vi behöver ständigt, ”…ha blicken fäst vid Jesus, trons upphovsman och fullkomnare…”! Detta är, kommer att bli, allt mer nödvändigt i tiden som kommer.

”…den som vill vara störst bland er skall vara de andras tjänare, och den som vill vara främst bland er skall vara de andras slav. Så har inte heller Människosonen kommit för att bli tjänad utan för att tjäna och ge sitt liv till lösen för många.”

Matt 20: 26-28

På olika sätt – med olika berättelser och genom enkelt praktiskt handlande och slutligen genom sitt eget offer – har Jesus gång på gång upprepat budskapet: ”Ni skall vara varandras tjänare.”

Vi skall inte eftersträva någon annan status, en tjänandets status och alla som vill tjäna måste hålla sig nära Herre. Detta är ju nödvändigt, för att kunna lyssna in Hans befallningar.

När Petrus frågar om förlåtelsen av andra, berättar Jesus liknelsen om den skuldtyngde tjänaren, som blev löst från sin skulld. När sedan den förlåtne tjänaren…

…träffade en av sina medtjänare, som var skyldig honom hundra denarer. Tog han fast honom och ville strypa honom och sade: Betala, vad du är skyldig! … När hans medtjänare såg vad som hände, blev de mycket upprörda och gick och talade om alltsammans för sin herre. Då kallade hans herre honom till sig och sade: Du onde tjänare! Hela skulden efterskänkte jag dig, därför att du bad mig. Borde inte du också ha förbarmat dig över din medtjänare, liksom jag förbarmade mig över dig? Och i sin vrede överlämnade hans herre honom till fångvaktarna, tills han hade betalt allt vad han var skyldig.

Ur Matt 18: 23-35

Tydligt förklarar Jesu hur vi, som själva blivit lösta, skall lösa andra från deras skuld – vi skall förlåta!

Tydligt pekar liknelsen på att den skuld vi blivit lösta från, i all jämförelse, är omätbart mycket större än någon annan skuld.

Tydligt och utan omskrivning, berättar den också vad som händer om vi inte förlåter.