Beslut

Då är vi inte längre barn som kastas hit och dit och dras med av varje vindkast i läran, när människorna spelar sitt falska spel och listigt förleder till villfarelse. Nej, vi ska hålla fast vid sanningen i kärlek och på alla sätt växa upp till honom som är huvudet, Kristus. / Ef 4:14-15

Vårt kristna liv handlar om beslut – om beslutad vilja till lydnad. Vi vet vad Gud vill och att Gud vill att vi skall leva enligt Hans Ord.

Vi skall inte förvänta oss att våra liv och lustar skall fixa sig av sig själv – fråga alkoholisten, fråga drogmissbrukaren, de vet. Jesus Kristus går inte vägen åt oss. Han har pekat ut den, går vid vår sida, men vi tar våra steg själva.

Precis som Adam och Eva, har varje människa – har du – ett personligt beslut att fatta. Välj Guds väg, följ ditt beslut och ta vart steg i ditt liv enligt detta beslut. Håll Jesu hand som stöd – medveten om att det är du som själv tar dina steg.

Och om du faller… låt Honom resa dig upp.

Du är älskad

Ja, till och med alla hårstrån på ert huvud är räknade. Var inte rädda! Ni är mer värda än många sparvar. / Luk 12:7

Hur ofta räknar du hårstråna på ditt huvud? Jag förmodar att du aldrig gjort det och varför skulle du ta tid för en sådan sak? Men det finns en som har gjort det och har kontroll över dem.

Tanken är svindlande! 9 miljarder människor och Gud vet precis hur många strån var och en har.

Jesus Kristus har också sagt att inte en enda sparv faller till marken utan att Gud kommer ihåg den. Tänk hur många sparvar det funnits sedan skapelsen.

Vi måste bara konstatera att: ”Vi förstår inte Gud!” Vi kan inte mäta Honom eller förklara Honom. Vi måste acceptera Honom, ta emot Honom och Hans kärlek.

Vi måste därmed erkänna att inte en enda kan säga att: ”Jag är inte älskad av Gud”.

Sluta döma dig själv. Det är inte Gud som dömer dig. Ja, ser du inte att du faktiskt sätter dig över Gud. Du menar ju att Gud har fel – när Han säger att du är värd att älska – att dö för.

Glöm dina självtvivel, ta emot Hans hjälp, hand och nåd. Han räcker dig dem just nu, för att Han älskar dig så mycket.

Vår lampa

Ditt öga är kroppens lykta. När ditt öga är friskt får också hela din kropp ljus, men när det är sjukt ligger också din kropp i mörker. / Luk 11:34

Många gånger har jag läst texten och gjort som jag brukar göra när jag inte förstår: Jag har gått vidare för att inte fastna. Men idag såg jag en möjlighet till förståelse.

Vår kropp är vårt liv, hur vi tänker och agerar 24/sju.

Vår lampa är Guds Ord, Andens ledning, bönen – det som är vår gemenskap med Fadern.

Om vi inte har vår gemenskap med Fadern levande, hamnar vi i mörker med vårt liv. Vi kommer fatta fel beslut, agera fel mot våra medmänniskor och kommer allt längre bort från Guds väg för oss. Vi ser inte var vägen går när vårt inre famlar i mörker.

Vi måste vårda vår lampa – gemenskapen med Gud. Detta görs inte av sig själv! Det är ett aktivt beslut vi var och en – personligt – måste ta och förverkliga. Vi har ett eget ansvar, det finns ingen genväg vi kan gå utan att aktivt leva i ljuset.

Guds frid

Må han som är fridens Herre ge er sin frid alltid och på allt sätt. Herren vare med er alla. /2 Tess 3:16

Vilket underbart ord att få dela med er i gruppen idag. Nu när ett år är på väg ut i historien och ett annat står och stampar för att få komma i dess ställe.

”Frid alltid och på allt sätt. Herren vare med er alla.”

I alla tider får vi ha frid, inte med självklarhet fred – men i allt, frid.

Denna frid går inte att köpa för pengar. Den syns inte alltid i det fysiska. Men ges av nåd för vårt inre, till oss som väljer Jesus Kristus som Herre.

Nej, jag menar naturligtvis inte att vi alltid känner denna frid. Inte heller att det är fel på vårt förhållande till Gud, bara för att vi stundtals kan känna sorg eller oro.

Men jag menar att vi som Guds barn, ändå får ha frid, just för att vi är Guds barn och inte denna förgängliga världens barn.

Tanken fyller mig med frid: Världen kan rasa, ja rasa samman. Men Gud vår Fader och Jesus Kristus vår broder, står över allt detta och vi, får stå tillsammans med dem: Allt av nåd.

Jojo – mellan himmel och helvete?

”Var och en som frestas, dras och lockas av sitt eget begär. När så begäret har blivit havande föder det synd…” /ur Jak 1:14-15

Var kommer frestelser ifrån? Ja, inte är det från Gud (v13). Frestelser kommer från ondskans herre – Satan! Har Gud lovat oss befrielse från detta? Nej, Han varken sänder eller lyfter bort frestelsen. Vi är, som alla andra här på jorden, kvar i dem. Ja, jag vill mena att vi i dessa tider utsätts än mer aktivt och offensivt för Satans attacker.

Vi måste lära oss bygga försvar mot dem! Hur gör vi?

Det första vi måste göra är att erkänna våra svagheter! Dvs erkänna för oss själva vad det är som lockar oss: Droger, alkohol, sex, spel om pengar, våld, maktlust, depressioner…

När vi erkänt detta måste vi lära oss undvika platser, media och gemenskap som väcker slumrande begär. För när väl tanken väckts och vi tillåter den matas (födas), är det svårt att bryta den process som leder fram till fall.

Vidare måste vi tillåta Gud att resa oss upp igen – om vi faller.

Gud ger aldrig upp! Det är självklart inte okej att åka jojo mellan himmel och helvete – sådant bryter ner vår självtillit och hela vårt jag – men om vi faller, måste vi acceptera att Han är där – inte för att döma, utan för att räcka oss sin hand!

Han, ger inte upp! Vi, får inte själva ge upp!

”Marta, Marta”

Herren svarade henne: ”Marta, Marta, du gör dig bekymmer och oroar dig för så mycket. /Luk 10:41

Tänk så svårt vi har att få till detta.

Rent förnuftsmässig förstår vi att det är sant det Jesus säger till Martha då hon klagar över att syster inte hjälper till utan ”bara” sitter vid Jesus fötter. Men när vi själva skall sätta oss där och lyssna till Honom vaknar Martha till inom oss: ”Jag hinner inte just nu.”

Ja, vi är inte så väldigt mycket annorlunda än Martha, i alla fall inte jag.

Min egen föresats är att få ”en liten stund med Jesus” varje morgon och kväll, och som pensionär bestämmer jag över min egen tid – men ändå… Det finns ju så mycket spännande att gör och som lätt kommer i vägen, och när man påbörjat något skenar klockan snabbt iväg och stjäl tiden – även om det inte är något ”måste”.

Men trots detta som lockar, får jag aldrig sluta kämpa för att få till dess stunder med Jesus. Jag jobbar ständigt med rutiner och att vända dessa ”måsten” till att bli sekundära.

Jag jobbar på med min förutsatts, att ha morgon och kvällsstunden som ”prio ett”, och att få övriga ”måsten” passa in till detta val.

Den föresatsen hoppas jag vi delar.

Judarna – Guds tjänare i Guds frälsningsplan

På pingstdagen sa Petrus till judarna:

”… och med hjälp av dem som är utan lagen spikade ni fast honom på korset och dödade honom.” /Apg 2:23

Så långt är det sant! Det var judarna som via hedningarna korfäste Jesus Kristus. De som kallas ersättningsteologer – dvs som hävdar att Gud förkastat judarna och insatt de frälsta hedningarna i deras ställe – har uppfattat detta skeende rätt – så långt. Men det lever i ett farligt Andligt mörker. De blundar för de ord som står före detta konstaterande.

”Efter Guds fastställda plan och beslut blev han utlämnad…”

Guds utvalda folk judarna, har varit, är och förblir Guds utvalda folk! Detta folk har ända sedan Abraham, varit Guds redskap i Guds frälsningsplan.

En del i denna frälsningsplan var att offra Guds egen Son för att besegra syndens udd – döden. Judarna var redan utvalda redskap för detta, judarna som redan hade lagen om offer för synd.

Syskon det är inte som ersättningslärarn säger och judarna är inte förkastade. De som hävdar detta och tar på sig judarnas roll, har upphävt sig själva och ställt sig över den Högstes, Gud Faderns, plan. Ja, de har faktiskt förnekat och förändrat, och därmed förkastat, Guds frälsningsplan!

Syskon håll er borta från dessa, som lär sådant!

Lärd och klok – eller barn

Jesus sa: ”…gläd er över att era namn är upptecknade i himlen.” I samma stund fylldes han med jublande glädje genom den heliga anden och sade: »Jag prisar dig, fader, himlens och jordens herre, för att du har dolt detta för de lärda och kloka och uppenbarat det för dem som är som barn.” / Luk 10:20-21

Måste det finnas ett motsatt förhållande mellan ”lärd och klok” och ”barn”?

Nej! Lärdom och klokhet innebär inte att man inte kan vara barn hos Gud. Men lärdomen och klokheten är döda, om de inte får öppna upp för Anden, så Han kan komma inte och föda oss på nytt.

Ja, vi kan faktiskt klara oss utan böckers lärdom och klokhet. Man vi kan inte klara oss utan att bli och vara barn till Gud – genom Anden.

Grunden för vårt verkliga liv här och vägen till en evig, ljus och kärleksfull gemenskap med Gud Skaparen, går genom barnaskap till Gud.

Ur detta barnaskap kan allt växa, men utan det blir allt enbart trasiga fragment av verkligt liv.

”Tack Gud för möjligheten och nåden att få var ditt barn!”

Utsända

Därefter utsåg Herren sjuttio andra och sände dem framför sig två och två till varje stad och plats dit han själv skulle komma. /Luk 10:1

Varför gjorde Jesus så – sände ut lärjungar framför sig? Varför gick Han inte bara från plats till plats och frälste människor direkt? Eller varför gav Han inte de sjuttiotvå denna kraft?

Detta belyser vårt viktiga uppdrag – och det är en stor tröst – vi är alla utsända.

Du och jag kan inte frälsa människor, det är bara Guds Helige Ande som kan göra (Joh 3:3-6). Vad vi kan göra – som utsända – är att luckra upp jorden, att mjuka upp människors hjärtan. Sedan kan Anden tränga in och väcka till liv det som jag menar finns djupast hos alla: Längtan till livsfullkomlighet – gemenskap med Gud.

Åter igen: Vi är alla utsända!

Genom ord och handlande kan vi värma människors förfrusna hjärtan, utan att för den skull var fullfjädrade teologer eller avskiljda som evangelister.

Vi vet inte – när vi enkelt kopplar till vår tro i samtal med en förbipasserande – hur mycket dessa ord planterar tankar, som förbereder så att Anden senare kan tränga igenom och väcka till liv det som sedan länge varit fruset.

Du och jag är alltid, i alla situationer utsända. Vi tackar Gud för detta förtroende och vi ber Honom ”led oss”, också i de mest vardagliga samtalen.

Stor är den som lyder Jesus

Bland lärjungarna kom frågan upp om vem som var störst bland dem. Men Jesus visste vad de tänkte i sina hjärtan. Han tog ett barn och ställde det bredvid sig och sade till dem: ”Den som tar emot det här barnet i mitt namn, han tar emot mig. Och den som tar emot mig tar emot honom som har sänt mig. Den som är minst bland er alla, han är störst.” /Luk 9:46-48

Vem är störst av oss, vem betyder mest i våra kristna sammanhang? Är det den kända världsevangelisten, den trogne herden för den lokala kristna gruppen eller är det mannen/kvinnan som ligger på värkande knä i sin bönekammare?

Vi har så lätt att gradera allt och alla – också vår syskon i tron. Vi tänker och bestämmer kvickt och lätt på världens vis. Ja, vi kanske till och med bröstar upp oss själva, eller tvärt om oroar och tröttar ut oss, för vi tycker vi inget gör och är.

Låt oss sluta agera som världen! Kristet agerande handlar inte om berömmelse utifrån uppenbara prestationer. Kristet agerande handlar om trohet och lydnad i den uppgift vi fått. Denna trohet och lydnad kanske inte syns och får ryckte om sig. Men Jesus Kristus vet vad Han bett oss om. Gör och handlar enligt Hans vilja, för att Han har sagt det, då har du och jag gjort något stor.

”Den som gör Guds vilja är min bror och min syster och min mor.” /Mark 3:5