Då ska himmelriket bli som när tio jungfrur tog sina lampor och gick ut för att möta brudgummen. Fem av dem var oförståndiga och fem var kloka.

Matt 25: 1-2

Jämför vi Matt 24: 34-36 med Matt 25:13, upptäcker vi snart att det handlar om olika tider, ändå blandas de samma och används som ett försvar för att ignorera talet om ändens tid.

Matt 24: 34-36 handlar om den dag då himmel och jord skall förgås, Upp 21, men då har både tusenårsriket och den stora domen avslutats.

Matt 25:13, handlar om när Jesus kommer åter för att besegra Antikrist, avsluta vedermödan och inleda tusenårsriket.

När du ser detta, borde du bli intresserad av att förstå vilka tider och skeenden som leder fram till att Antikrist kan få sådan makt, att tiden han skall regera över kommer kallas vedermödan.

För vi lever i jungfrurnas generation och för den generationen talas både om uppryckande, Antikrist och vedermöda.

Det kommer en tid av nöd, som inte har haft sin like ända från den dag då folken blev till och fram till den tiden.

Dan 12:1

”Jag känner honom så väl att jag inte har pratat med honom på tio år.”

Nej, detta är självklart inte ett bibelcitat. Det var veckans citat i min almanacka vecka 2 år -24, den som sagt det en gång var Oscar Wilde. Vem ”honom” var framgick inte. Men jag kunde – när jag läste det – inte låta bli att tänka på hur lätt vi som kristna kan komma in ett dylik agerande i vår relation till Gud.

”Jag känner Honom, Han finns där alltid och jag behöver inte tala med Honom just i dag”. Så blir det samma visa nästa dag och nästa dag, och nästa och…

Om du just nu är inne i en sådan period av uppskjutande till i morgon, försök bryta dig loss ur den cirkel! Vi behöver faktiskt tala med Gud och läsa Hans Ord varje dag.

Jesus svarade kvinnan vi brunnen:
”Den som dricker av det här vattnet blir törstig igen. Men den som dricker av det vatten jag ger honom ska aldrig någonsin törsta.

Joh 4: 13-14

Kanske kan världens brunnar kan släcka din längtan för stunden, men de ger inte en ”mättnad” som varar in i evigheten. Din brännande törst kommer för alltid följa med dig dit, om du inte väljer rätt – här och nu.

Världens brunnar kan vara religioner, droger, sex, rikedom, mänsklig upphöjelse, själsliga övningar – en mix av detta och mycket annat. De släcker din törst för stunden, men strax vill du har mer, mer och ännu mycket mer. Ju mer du får, desto törstigare blir du när första törsten tillfälligt släckts.

För världen kan aldrig ge dig, något som släcker ditt hjärtas törst för evigt. Din törst är i grunden en törst efter gemenskap med Fadern. Den gemenskapen får du enbart genom att välja Jesus, då du överlämnar ditt hjärta och liv till Honom och med munnen bekänner att du gjort det.

Med hjärtat tror man och blir rättfärdig, med munnen bekänner man och blir frälst.

Rom 10:10

Livet har uppenbarats, vi har sett det och vittnar om det och förkunnar för er det eviga livet, som var hos Fadern och uppenbarades för oss. Det vi har sett och hört förkunnar vi för er, för att också ni ska ha gemenskap med oss. Och vår gemenskap är med Fadern och hans Son Jesus Kristus.

1 Joh 1: 2-3

De finns många olika grunder för gemenskap: hobby, politik, tyckande, yrke… Vi kan var väldigt olika – inklusive olika status i samhället – och ändå dela gemenskaper. Via webben kan vi bo på var sin sida av klotet och ändå, i ett nu, dela gemenskaper.

Men det finns en gemenskap som är totalt annorlunda – gemenskapen vi har genom Jesus Kristus. Jesus, som grunden för gemenskap, raderar all form av position i världslig bemärkelse.

Vi är ”nollade”, utifrån vårt eget. Men vi delar vår bekännelse, vår tro och val av Jesus Kristus som vår Herre. Vi är alla lika mycket ”sopor” i oss själva, men ändå… barn till kungars Kung och herrars Herre.

Vi har dött från oss själva, för ett livet i Jesu Kristus och delar den djupaste relation som finns – genom Guds nåd.

Han har frälst oss och kallat oss med en helig kallelse, inte på grund av våra gärningar utan genom sitt beslut och sin nåd som han har gett oss i Kristus Jesus från evighet. Nu har hans nåd blivit uppenbarad, när vår Frälsare Kristus Jesus har trätt fram. Han har gjort slut på döden och fört fram liv och odödlighet i ljuset genom evangeliet.

2 Tim 1: 9-10

Kommentarer till dessa ord är nästan överflödiga. De passar i samma kategori av kristallklart evangelium som ex Joh 3:16.

Allt är nåd! All ära till Gud! Orden är skrivna till Timoteus, som Paulus säger har en uppriktig tro, 2 Tim 1:5. Dvs helt oförställd, utan skryt och hyckleri. Den tron applicerar bibeltexten rakt in i våra liv – för evigt.

Jag är porten. Den som går in genom mig ska bli frälst, och han ska gå in och gå ut och finna bete.

Joh 10:9

Jesus sade till honom: ”Jag är vägen, sanningen och livet. Ingen kommer till Fadern utom genom mig.

Joh 14:6

Kristen tro börjar vid porten (Jesus Kristus) och fortsätter med den nya vägen (Jesus Kristus) som leder vidare till himmelriket. Under hela vandringen har vi gemenskap med Gud, i Jesu Kristi namn och genom Anden.

Religionerna börjar med vägar, kantad av krav och regler, de sägs leda till en gud, en nyckfull gud. Vi vet inte säkert hur han kommer reagera när vi väl är framme. Kanske öppnar han porten, om han tycker vi skötts oss bra, annars…

Kristen tro är relation med Gud, från dag ett, medan religion alltid är ett fruktlöst försök, att en dag hitta en gudsrelation.

Jag, Herren, har kallat dig i rättfärdighet. Jag ska hålla dig i handen, jag ska bevara dig och göra dig till ett förbund för folket, till ett ljus för hednafolken, för att du ska öppna blinda ögon och föra fångar ut ur fängelset, ur fångenskapen dem som sitter i mörker.

Jes 42: 6-7

Drygt 700 år f.Kr. talade Gud dessa ord genom Jesaja: Fångenskapen skall brytas. Fångenskap som människan försatt sig i själv när hon ”befriade” sig från Gud. För det blev ingen frihet hon skapade, utan fångenskap. Fångenskap i sitt jag, sin värld, i sina misslyckanden, sitt kaos – bokstavligen och till sist, ett eviga helvete. Det var till den ”friheten” Satan lockade henne.

Ingen människa kommer därefter i egen kraft ur denna fångenskap. Ändå kan hon bli befriad att återvända till Gud – det sker genom Jesus Kristus. Han skapar ljus, ljuset pekar på sanningen och i sanningen, kan människan se öppningen Han brutit upp – vägen (den enda) genom fängelsemuren.

En laglärd farisé frågade:

”Mästare, vilket är det största budet i lagen?” Jesus svarade: ”Du skall älska Herren din Gud av hela ditt hjärta och av hela din själ och av hela ditt förstånd. Detta är det största och främsta budet. Sedan kommer ett som liknar det: Du skall älska din nästa som dig själv. På dessa två bud hänger hela lagen och profeterna.”

Matt 22: 36-40

När vårt liv blivit befriat från skuld och dom, genom bekännandet av Jesus Kristus som frälsare och Herre, kommer vår sanna och innersta vilja, vår längta och drivkraft, bli att uppfylla buden ovan, då kommer vi rätt – utan att vrida och bända på kyrkliga läror, regler, traditioner.

För när vi verkligen älskar Gud och vår nästa, driver oss den kärleken att göra rätt mot dem – genom den lag Anden vill skriva i våra hjärtan.

Även den helige Ande vittnar om detta för oss. Först säger han: Detta är det förbund som jag efter denna tid ska sluta med dem. Och sedan säger Herren: Jag ska lägga mina lagar i deras hjärtan och skriva dem i deras sinnen…

Heb 10:15-17

Se till att ingen rövar bort er med sin tomma och bedrägliga filosofi, byggd på mänskliga traditioner och stadgar och inte på Kristus.

Kol 2:8

Möjlighet till befrielse – det är detta Jesus berättar om, det är detta Jesus offrat sitt liv för!

Hur kan vi då vilja gå tillbaka till judedomen, skapa en mix av tro och religion och påstå att det, är vägen till Fadern? Hur kan vi på nytt låt oss fångas av tanken att vi måste jobba oss till Guds kärlek – förtjäna den genom egna gärningar?

Nej, den hänger inte på mitt agerande, den bygger på Jesus Kristus.

Liksom ni tog emot Kristus Jesus som Herren, så lev i honom, rotade och uppbyggda i honom och grundade i tron i enlighet med den undervisning ni fått.

Kol 2:6–7

Hur tog du emot Jesus? Jag gjorde det i glädje. Jag upplevde befrielse. Det kändes som om så många bitar föll på plats. Det blev så rätt och naturligt.

Livet blev därmed – och är inte – en enda dans på rosor. Mycket har hänt och mycket händer som man önskade man sluppe. Men mitt liv är rotat i tron på Gud och friden med Honom.

Den friden och tryggheten över går allt förstånd – mitt i allt jag inte förstår. Min bön är, att jag var dag – även de dagar jag skulle vilja slippa – skall bli än djupare rotad djupare i Gud – pga Jesu Kristi offer och nåd.