de vandrar tillsammans

Dessa rader, ur en psalm från 1681 målar en sanning som drabbar alla urskillningslöst. Ingen är lovad ”en dans på rosor”, livet drabbar oss. Ibland med oförtjänt glädje, ibland med oväntad, orättvis sorg. Vi drabbas…

Vissa skeenden styr vi själva – då kan vi inte belasta Gud för det som inträffat. Andra skeenden har sin grund i andras beteende, inte heller detta kan vi belasta Gud för, alla har en fri vilja. Detta kan vi förstå och motvilligt acceptera.

Men så har vi olyckor, sjukdom och död. Svåra begrepp som vi lyfter fram inför Gud och ropar ”VARFÖR”? Ibland får vi någon form av svar, ibland upplever vi att Gud tycks gömma sig och vår fråga förblir obesvarad.

Kanske är du där just nu? Står där utan svar, kommer inte vidare. Livet har hakat upp sig på frågan ”varför”. Inte heller jag har svar. Men jag har en hälsning, en uppmaning från Herren, Jesus Kristus.

”Börja gå vidare! Jag står där, mitt i glädjen, mitt i sorgen och när du börjar gå, går jag med. För nu skall du vidare – vi skall vidare. Vi behöver varandra och vi behövs av de andra.”

Farisén blev förvånad när han såg att Jesus inte tvättade sig före måltiden. Herren sade till honom: ”Ni fariséer rengör utsidan av bägaren och fatet, men ert inre är fullt av rofferi och ondska. Dårar, har inte Han som gjort utsidan också gjort insidan? 

Ur Luk 11: 38-41

Fariséerna och de laglärde följde sina regler och gjorde demonstrativt rent utsidan från världens besmittelse – men hur var det med insidan? Det är denna fråga Jesus ställer dem inför och den behöver vi alla våga ställa oss. Men hur är det med oss? 

Tar vi oss tid att låta Guds Ord genom bibelläsning, och Guds Ande genom stillhet, genomlysa inte bara vårt agerande utan framför allt vårt hjärta och våra tankar? Det är ju där den frälsande tron har sin grund. 

Petrus inleder sitt andra brev med att specificera mottagargruppen:

”…dem som genom rättfärdigheten från vår Gud och Frälsare Jesus Kristus har fått samma dyrbara tro som vi.”

Han önskar dem: 

”Nåd och frid … i allt rikare mått genom kunskapen om Gud och vår Herre Jesus.”

Det är så vi skall se på varandra: Vi har alla fått en dyrbar tro, av nåd. Ingen är mer, ingen är mindre. Vi är till och lever som Guds barn, genom Guds nåd, då vi ju är födda på nytt genom samme Gud…

Och vi önskar varandra ”nåd och frid”, genom den kunskap vi får när vi lär känna Gud och vår Herre Jesus.

Den kunskapen förhäver sig inte. Den kunskapen för oss till förståelse för vilka vi var utan Gud och vilka vi blivit med Gud. Den kunskapen delar vi med varandra. 

Människor utanför vår gemenskap förstår inte detta. De menar att tron går att läsa sig till eller diskutera sig fram till, men tron måste upplevas. Först när kunskapen om Gud och Herren Jesu nåd tagits emot, får livet ett mål och en mening – då dämpas också teologins sargande diskussioner.

Att bli lycklig, komma rätt, nå sitt mål, förverkliga sig själv… det är enligt värdsligt och religiöst sätt att tänka, att nå toppen av sitt livs karriär. Jesus använder ett annat ord för dessa begrepp Han talar om att bli salig.

Men det behövs inga värdsliga framgångar för detta, inte heller några religiösa läror och övningar – sådant förtar den verkliga saligheten, förnöjsamheten och den inre friden.

För att nå den djupa saligheten, den eviga saligheten, behövs ett lyssnande, bejakande och bevarande hjärta, ett hjärta som lyssnar till Guds Ord.

Ta dig tid att läsa Ordet, be att Anden öppnar upp det för dig. Vi kommer att behöva mycket av Guds Ord för att få ljus över tidens skeden, bygga upp motstånd mot förförelse och hålla ut genom förföljelse.

Jesus sa: ”Saliga är de som lyssnar till Guds ord och bevarar det.”

Ur Luk 8:28

”Om nu ni som är onda förstår att ge goda gåvor till era barn, hur mycket mer ska då inte er Far i himlen ge den helige Ande åt dem som ber honom?”

Luk 11: 13

Jesu ord ovan är hämtade från textsammanhanget där Jesus talar om bön – utmanade, uthållig bön, Luk 11: 5-13.  Jag vill – om du tillåter –  summera och koncentrera detta: ”Fadern vill ges oss Helig Ande”!

Vem är då Anden? Han är vår Hjälpare! Jesus talar om Honom som sådan i ex Johannes kap. 14: 15-26 och 16: 5-15. Fadern vill ge oss Hjälparen. Amen!

Frågan blir då: Vill vi ha Hjälparens hjälp? Vågar vi släppa taget, vila i och ta emot Hjälparen som hjälpare. Eller vill vi fortsätta att i allt hålla vårt eget förnuft före Guds hjälp?

Ja, den tål att prövas när vi som människor förstår att ställa oss i rätt förhållande till Gud.

• Jag är ordblind, men jag tycker om att skriva och upplever Guds kallelse att göra det… 
• Ordblindheten gjorde det svårt att läsa, hindrade mig bli det jag ville bli…
• Min första fru dog när hon nyss fyllt 47 och jag 45…

Livet prövar oss, livet prövar vår tro. När vi förstår att vi inte alltid kan förstå – när vi accepterar vår begränsning – upptäcker vi att vår tro tål att prövas. 

Mina tankar är inte era tankar, och era vägar är inte mina vägar, säger Herren.

Nej, liksom himlen är högre än jorden, så är mina vägar högre än era vägar och mina tankar högre än era tankar.

Jes 55:8-9

(Not: Gud ledde mig att gifta mig med en lärare, hon korrekturläser ofta det jag skriver.)

”Vem kan bli frälst och hur börjar man livsresan som Guds barn?” Svaren är enkla.

Alla kan bli frälsta, genom att bjuda in Jesus Kristus i sitt liv och tro på vem Han är – Guds Son.

”Måste jag inte göra något först?” Nej, Guds Ord – Bibeln – säger tydligt:

Åt alla som tog emot Honom gav han rätten att bli Guds barn, åt dem som tror på Hans Namn.

(Joh 1:12)

Enklare kan det inte bli, och inte heller på något annat sätt. Varje försök vi gör själva, kränker och smutsar ner Guds unika nåd – och den är vår enda möjlighet.   

Jesus sa: ”Om någon vill följa mig, ska han förneka sig själv och varje dag ta sitt kors och följa mig. Den som vill rädda sitt liv ska mista det, men den som mister sitt liv för min skull, han ska rädda det.” 

Luk 9:23-24

För mig har dessa ord tidigare handlat om martyrskap, att bokstavligt mista livet för sin tro på Jesus Kristus. Nu börjar jag se dem mer bildligt. Orden ”varje dag” fick mig att se stycket på nytt sätt. Vi kan inte bli martyrer varje dag. 

Det liv vi var dag skall mista är inte vårt fysiska liv, utan jagets liv. Egoismen som sätter oss före Gud och lovar: ”När detta är klart, skall jag ta mig tid med Dig”.

Det som kommer före Gud kan vara affärer, den egna välfärden, hobbyn… Att vinna vad man vill vinna och först därefter fråga vad Jesus vill.

Den som gör så, kommer mista allt.

Nej, vi måste dö bort från jaget – bit för bit – och sätta Jesus först. Detta är vårt  kors. Att bejaka att inget vi bygger har evigt värde. 

Först när vi bygger efter Jesu vilja och ledning får livet evighetsvärde. 

Där sitter hjärnan, en fantastisk skapelse. Det sägs att vi bara utnyttjar en liten del av dess förmåga. 

Denna hjärna kan innehålla en mängd kunskap om Gud. Vi kan lära den – lära oss – Bibeln utantill, till punkt och prick.  Vi kan ha all kunskap som skrivits om Gud. Vi kan tro på Gud eller ”någon högre makt”  – utan att vi är frälsta.

Vi kan tro på och fascineras ”det oförklarliga” – utan att förstå att vi behöver bli frälsta.

Ja, vi kan ha ett medlemskort i en församling – men ändå inte vara frälsta.

Gud har fastnat mellan öronen, men inte sjunkit ned i hjärtat.

För om du med din mun bekänner att Jesus är Herren och i ditt hjärta tror att Gud har uppväckt honom från de döda, ska du bli frälst. Med hjärtat tror man och blir rättfärdig, med munnen bekänner man och blir frälst.

Rom 10: 9-10

”Kom till mig, alla ni som arbetar och är tyngda av bördor, så ska jag ge er vila.”

(Matt 11:28)

Jag måste erkänna…

… ibland blandar jag ihop begreppen bära och bäras. Jag agerar som om det är jag som bär Gud och missar att det är Gud som bär mig. Jo, innerst inne vet jag hur det är, men sedan hamnar jag så lätt där igen: ”Vad kan jag göra för Gud?” Jag glömmer bort att det är jag som bärs av Gud – inte tvärt om.

Jag vill dela detta med någon, kanske några, som behöver höra denna bekännelse och påminnas om just detta: Vi kan inte bära Gud, Han har aldrig bett oss om det. Vi är Hans barn och som barn blir vi burna av Honom.