Fram till 70-talet, var undervisningen om ändetiden och uppryckandet en självklar och viktig del av det kristna budskapet. I sånger som “I Wish We’d All Been Ready” (1969), som då snurrade på många “kristna” skivtallrikar, sjöngs:
“There’s no time to change your mind
The Son has come and you’ve been left behind”
“Det finns ej tid att ångra sig
Sonen kom och du har lämnats kvar”
Textstrofen utgjorde slutet på verser, som alla beskriver den fruktansvärda terror som skall råda på jorden efter uppryckandet och refrängen ekade:
“You’ve been left behind”
Sången stred på intet sätt mot Gudsordets budskap. Inte heller var det en enstaka sången på samma tema. Böcker, predikningar och filmer förkunnade samma budskap! Men det gick – upplever jag – inflation i hur man på olika chockerande sätt ville utmålade tiden på jorden efter uppryckandet, dvs vad som skulle drabba den som blev “lämnad kvar”.
Detta – tänker jag – var en av flera orsaker som ledde farm till ett antiklimax för förkunnelsen om ändens tid. Det “krattade manegen” för kritik och avståndstagande till dåtida undervisning och öppnade upp för ett välkomnandet av nya Bibeltolkningar. Där uppryckandet, vedermödan och tusenårsriket uteslöts helt eller delvis. Det kom att sedan prägla – och präglar än idag – förkunnelsen kring Bibelns profetiska budskap avs ändetiden.
Men talet om uppryckandet får absolut inte utformas eller uppfattas som ett hot. Det är ett i högsta grad allvarligt budskap, som manar till vakenhet – amen – men också ett glädjens budskap. Det är tröst och hopp! Och jag tänker att ju närmare vi kommer den dag då detta sker – egentligen kan det ske när som helst – desto mer efterlängtad kommer uppfyllelsen av uppryckandet bli. För uppryckandet handlar om Guds barns befrielse, undan ändetidens mest extrema skeden och de vredesskålar som Gud kommer att tömma över jorden, som svar på Antikrists självutnämnande till frälsare och gud och hans tyranniska agerande.
Vem blir då uppryckt? Det blir den som håller trons låga levande! Den som förlitar sig till nåd, nåd och åter nåd! Den nåd kan inte tas emot av de rättfärdiga, som ingen nåd behöver, som menar sig vara färdiga – i egen kraft. Men den ges oinskränkt till de som låter sig födas på nytt, genom tro på Jesus Kristus. De har inte torkat in i självgodhet, utan lever var dag med evangeliets sanning för sina ögon – att allt är Jesu Kristi förtjänst.