Månad: januari 2024

Om nu Sonen gör er fria blir ni verkligen fria.

Joh 8:36

Dagligen går vi ut med vår valp på gångvägar norr om vår tomt – det är bara ett smalt skogsparti emellan. Vägarna är populära för hundägare, men ingen hund går där utan koppel.

Men du skulle vara med när vi släpper lös honom på vår tomt, eller låter honom springa lös på vårt torp – mellan skog och hagar – han blir som förbytt! Hans livslust får fritt utlopp och att se på honom lockar till skratt.

Synden lägger ett koppel på människor. Vi begränsas i vårt liv här och binds än värre i nästa.

Jesus gör oss verkligt fria – löser syndens koppel. När Sonen gjort oss fria, är vi verkligen fria.

När Ludde – vår hund – släpps lös, vet han att han verkligen är fri. Han försöker inte komma bort från ett kopplen han redan blivit löst ifrån. Han agerar inte som om det vore mer han själv behöver slita sig från. Han lever fullt ut, i den friheten han fått.

Är Jesus Kristus din Herre? Då har Han löst också dig – du lever i frihet med Honom!

Sträva efter rättfärdighet, gudsfruktan, tro, kärlek, uthållighet och ödmjukhet. Kämpa trons goda kamp…

1 Tim 6:11-12

Vi vet nog alla vad uttrycket i rubriken betyder: När vi börjat, fortsätter vi tills vi är färdiga.

Men ibland vill viljan ge vika för känslor, detta gäller mycket i livet, också det som tillhör vår tro – vår uthållighet prövas. Att förstå och erkänna detta är början till större uthållighet – vi kommer att behöva det.

Jag brukar försöka lösa detta problemet genom att skriva ett meddelande till mig själv.

När jag är på topp, när jag ”vet” vad Gud vill, då skriver jag ner det och daterar det. När sedan missmodet växer, tar jag fram mitt meddelande och läser vad jag själv skrivit ned om det jag upplevt avseende Gud vilja. Och med meddelandet för ögonen och i bön inför Herren beslutar jag mig för, hur det än känns: Har jag satt spaden i jorden, fortsätter jag gräva – med Gud hjälp!

Inte utifrån känslor, utan utifrån vad jag upplevt att Gud har talat.

Herren sade till Abram: ”Gå ut från ditt land och din släkt och din fars hus och bege dig till det land som jag ska visa dig. Där ska jag göra dig till ett stort folk. Jag ska välsigna dig och göra ditt namn stort, och du ska bli en välsignelse. Jag ska välsigna dem som välsignar dig och förbanna den som förbannar dig. I dig ska jordens alla släkten bli välsignade.”

1 Mos 12:1-3

Vem har utvalt Israel? Det är inte FN, någon global domstol, någon enskild nation eller person – det är Herren!

Herren är den som utvalt Israel och judarna att vara Hans redskap på ett för evigt och unikt sätt. Vi är hedningar, välsignade genom detta folk. Detta folk har ett jordiskt land som det fått av Honom, som skapat jorden. Denna ordning gäller tills himmel och jord förgår! Ja, tom när det skett, och en ny himmel och en ny jord skapas, blir Jerusalem – den heliga staden – Guds tabernakel bland människorna.

Att därför stämpla judarna som förbrukade, är att sätta sig över Guds Ord och Guds vilja – sätta sig över Honom. Avfärda de som lär ut ersättningsteologi, varna dem för deras vilsenhet!

Be för judarna och uttala Guds namn i välsignelse över folket och landet!

Ett brutet strå ska han inte krossa, en tynande veke ska han inte släcka.

Jes 42:3

Jag har en hälsning till några och till dig. Du är alltså inte ensam att behöva denna hälsning, upplever jag Anden säga, men ändå skall just du pröva om det är till dig – Amen.

Den eller det som just nu försöker få din låga att slockna är inte Herren – dvs det är inte Herren som prövar dig. Det som sker, sker för att du själv överträtt de gränser Herren satt för ditt liv och din tjänst.

Du är ivrig, du vill tjäna… men du inväntar inte Herren – Han som är din styrka, din ledsagare, ditt beskydd.

Du har ställt dig själv – i iver och övermod – i vindar där inte Herren placerat dig. Ta ett steg tillbaka, in i Herrens omsorg och skydd, och lyssna på vad Han vill säga dig. Du skall inte ställas åtsidan, men du skall hämta kraft och beskydd hos Honom – inför nya uppgifter.

Gud har inte sänt sin Son till världen för att döma världen, utan för att världen ska bli frälst genom honom. Den som tror på honom blir inte dömd. Men den som inte tror är redan dömd…

Frälst – gammalt ord för räddad. Det betyder att någon kommit till vår undsättning, då vi själva inte klarat av en sittuationen. Frälst ingår i ordet frälsarkrans – livboj – en bra bild för frälsningen.

Inför Gud och evigheten var vi hopplöst drunknande i syndens konsekvens. Då kastade Gud ut sin frälsarkrans till oss – Jesus Kristus. Det är nu upp till vara och en av oss att greppa räddningen – eller avstå.

”Låt inte era hjärtan oroas. Tro på Gud och tro på mig. I min Fars hus finns många rum. Om det inte vore så, skulle jag då ha sagt er att jag går bort för att bereda plats för er? Och om jag nu går bort och bereder plats för er, så ska jag komma tillbaka och hämta er till mig, för att ni ska vara där jag är. Och vart jag går, det vet ni. Den vägen känner ni.”

Jesus Kristu ur Joh 14: 1-4

Trots allt som sker i världen, kan vi som kristna känna frid. Men hur agerar vi inför andra som oroas – sprider vi sanningens och hoppets ljus?

Då ska himmelriket bli som när tio jungfrur tog sina lampor och gick ut för att möta brudgummen. Fem av dem var oförståndiga och fem var kloka.

Matt 25: 1-2

Jämför vi Matt 24: 34-36 med Matt 25:13, upptäcker vi snart att det handlar om olika tider, ändå blandas de samma och används som ett försvar för att ignorera talet om ändens tid.

Matt 24: 34-36 handlar om den dag då himmel och jord skall förgås, Upp 21, men då har både tusenårsriket och den stora domen avslutats.

Matt 25:13, handlar om när Jesus kommer åter för att besegra Antikrist, avsluta vedermödan och inleda tusenårsriket.

När du ser detta, borde du bli intresserad av att förstå vilka tider och skeenden som leder fram till att Antikrist kan få sådan makt, att tiden han skall regera över kommer kallas vedermödan.

För vi lever i jungfrurnas generation och för den generationen talas både om uppryckande, Antikrist och vedermöda.

Det kommer en tid av nöd, som inte har haft sin like ända från den dag då folken blev till och fram till den tiden.

Dan 12:1

”Jag känner honom så väl att jag inte har pratat med honom på tio år.”

Nej, detta är självklart inte ett bibelcitat. Det var veckans citat i min almanacka vecka 2 år -24, den som sagt det en gång var Oscar Wilde. Vem ”honom” var framgick inte. Men jag kunde – när jag läste det – inte låta bli att tänka på hur lätt vi som kristna kan komma in ett dylik agerande i vår relation till Gud.

”Jag känner Honom, Han finns där alltid och jag behöver inte tala med Honom just i dag”. Så blir det samma visa nästa dag och nästa dag, och nästa och…

Om du just nu är inne i en sådan period av uppskjutande till i morgon, försök bryta dig loss ur den cirkel! Vi behöver faktiskt tala med Gud och läsa Hans Ord varje dag.

Jesus svarade kvinnan vi brunnen:
”Den som dricker av det här vattnet blir törstig igen. Men den som dricker av det vatten jag ger honom ska aldrig någonsin törsta.

Joh 4: 13-14

Kanske kan världens brunnar kan släcka din längtan för stunden, men de ger inte en ”mättnad” som varar in i evigheten. Din brännande törst kommer för alltid följa med dig dit, om du inte väljer rätt – här och nu.

Världens brunnar kan vara religioner, droger, sex, rikedom, mänsklig upphöjelse, själsliga övningar – en mix av detta och mycket annat. De släcker din törst för stunden, men strax vill du har mer, mer och ännu mycket mer. Ju mer du får, desto törstigare blir du när första törsten tillfälligt släckts.

För världen kan aldrig ge dig, något som släcker ditt hjärtas törst för evigt. Din törst är i grunden en törst efter gemenskap med Fadern. Den gemenskapen får du enbart genom att välja Jesus, då du överlämnar ditt hjärta och liv till Honom och med munnen bekänner att du gjort det.

Med hjärtat tror man och blir rättfärdig, med munnen bekänner man och blir frälst.

Rom 10:10

Livet har uppenbarats, vi har sett det och vittnar om det och förkunnar för er det eviga livet, som var hos Fadern och uppenbarades för oss. Det vi har sett och hört förkunnar vi för er, för att också ni ska ha gemenskap med oss. Och vår gemenskap är med Fadern och hans Son Jesus Kristus.

1 Joh 1: 2-3

De finns många olika grunder för gemenskap: hobby, politik, tyckande, yrke… Vi kan var väldigt olika – inklusive olika status i samhället – och ändå dela gemenskaper. Via webben kan vi bo på var sin sida av klotet och ändå, i ett nu, dela gemenskaper.

Men det finns en gemenskap som är totalt annorlunda – gemenskapen vi har genom Jesus Kristus. Jesus, som grunden för gemenskap, raderar all form av position i världslig bemärkelse.

Vi är ”nollade”, utifrån vårt eget. Men vi delar vår bekännelse, vår tro och val av Jesus Kristus som vår Herre. Vi är alla lika mycket ”sopor” i oss själva, men ändå… barn till kungars Kung och herrars Herre.

Vi har dött från oss själva, för ett livet i Jesu Kristus och delar den djupaste relation som finns – genom Guds nåd.