ikristus.se

Jag i Kristus och Kristus i Fadern, det innebär: ”Jag i Fadern – i Gud…”

Amen! Tänk vilken oförtjänt verklighet vi får leva i, som tror på Jesus Kristus och låter oss omslutas av Honom. Vi lever redan här och nu i Gud, i Guds rike –  fast vi inte fysiskt alltid upplever det så.

Låt oss greppa och hålla fast vid detta, hur livet än ser ut. Vi är visserligen fortfarande bundna i köttet och det som tillhör köttets villkor. Men vi tillhör inte denna världens herre, vi tillhör himmelrikets Gud.

Denna världens herre kan aldrig behålla oss, som överlåtit oss till Gud genom att i  trons lydnad ge oss själva till Jesus Kristus. Vi tillhör inte denna världen och denna världens plågor för alltid. 

Vi tillhör Guds rike, vår framtid är ljus och bortom det vi ser – genom tro och överlåtelse till vår nya Herre,  Jesus Kristus.

Frågan kan verka banal, men jag frågar inte för att få ett svar, utan för att du skall ge dig själv ett svar.

Var Jesus en människa av kött och blod – inget mer? Då var Han ett föredöme och en religionsstiftare. Men var Han Guds Son, Guds utvalde, Guds Kristus – då är Han mer än en människa av kött och blod. Då är Han någon du måste lyssna på. Någon vars ord du förkastar eller väljer att acceptera som Guds Ord – ord du behåller ditt avstånd till, eller väljer att följa.

Ingen kan tvinga dig tro på Jesus, så som Bibeln beskriver Honom. Det är ett val, du måste göra. Så länge du inte gjort det är Han meningslös historia. Men när du beslutar dig att tro, att Han är Guds Son, måste du fatta nästa beslut – följa eller inte följa. Man kan tro att Han är Guds Son, men neka att följa.

För man kan inte halvtro på Jesus Kristus, inte forma en tro, med ”om” och ”undantag”. Det Jesus sa då, säger Han idag. Så frågan kvarstår – och nu blir den tillspetsad:

Vem är Jesus för dig och vad gör du med Honom?

Han ska stadfästa ett förbund med de många under en vecka…

Dan bok 9:27 

Det vi nu ser hända i Israel, kan mycket väl vara det som blir orsaken till att det förbund, som många pekar på som inledningen av ändens svåra tid, kommer att tvingas fram.

En tvingad situation, ett tvingande avtal, som måste till för att förhindra en katastrof, en negativ eskalerande utveckling i Mellanöstern, som också skulle påverka hela världen.

Har du inte tidigare funderat över ändetiden och dess profetior, är det dags att börja göra det nu. Vi kan inget ändra, men måste vara vakna och ha olja i våra lampor!

(Jag fick en hälsning vid sjutiden att dela denna morgon.)

Herren söker inte vackra hus, väloljade organisationer eller verksamheter. Han söker såningsmän och skördearbetare.

Än är det inte försent att så, men redan är det tid att skörda. Nu gäller uppdraget: ”Gå ut i hela världen…”. Men tiden är kort, vad lägger vi den på?

Lägger vi den på det som har evighetsvärde? Vågar vi se på vårt agerande ur denna aspekt? Eller vet vi redan – innan vi ens ställt frågan – att svaret kommer anklaga oss?

Herren söker oss, för att vi skall förkunna, och genom vår förkunnelse fullborda Jesu verk, att dela med andra, vad Han gjort för alla.

Jesus sa: ”Vad ska jag likna Guds rike vid? Det liknar en surdeg, som en kvinna tar och blandar in i tre mått mjöl tills allt blir syrat.”

Luk 13:20-21

Låt oss omsätta detta i våra liv.

Kvinnan lägger inte surdegen som en klimp bredvid mjölet hon arbetar med. Hon lägger inte heller klimpen på eller under mjölet. Inte heller rullar hon bara lättvindigt in klimpen i mjölet. Nej hon arbetar in den, tills den och mjölet blir ett. 

På samma sätt arbetar vi in Guds rike i varje del av våra liv. Inga dolda, hemliga nischer… Det sker genom bibelläsning, bön och stillhet inför Gud, tills Guds rike fullkomligt genomsyrar tanke, ord och gärning.

Jag har en hälsning, jag fick den i går kväll (29/9 -23) när jag läste Luk 14:15-35, en allvarlig text vi måste ta ställning till. Vi måste räkna med och vara beredda på kostnader att följa Jesus. Men jag fick dessa ord:

”Det kommer i tiden som följer att kosta att följa Jesus. För några blir priset för högt, man vill inte se kostnader, bara välsignelser. Man har aldrig bestämt sig att osvikligen följa vägen, hela vägen, man har bara dragits med, hängt på. 

Men för de som vill, som vet att det finns ett pris och bestämt sig att betala detta pris, kommer det bli en tid av mirakler! Tiden kommer handla om Guds mirakler, mer än vår förmåga, förnuft, beräkningar och planeringar. Ingen som bestämt sig att ta kostnaderna, kommer stå utan Herrens hjälp. Detta gäller även om man mänskligt sett saknar förmåga och möjlighet att förbereda sig.

Gud kommer ta hand om alla som medvetet vill gå Hans väg. Som grundar sitt liv på Ordet, på samtal med Herren och som låter sig omslutas av Herren i allt.”

Vid ett tillfälle kom några personer och talade med Jesus om olyckor, de ville föra in samtalet på de drabbades skuld och straff. Men Jesus flyttar focus till dem själva:

”Om ni inte omvänder er, går ni alla under på samma sätt.”

Luk 13:5

Jag vill påstå, att många gör ett evighetsavgörande misstag. Man staplar fråga på fråga kring kristen tro, skapar ursäkter för att skjuta upp beslutet om sin egen omvändelse, man missar en viktig förståelse: Omvändelsens port kommer en dag att stängas.

”Kämpa för att komma in genom den trånga porten. Många, säger jag er, ska försöka komma in men inte lyckas. När husets Herre har stigit upp och stängt porten och ni står utanför och bultar på porten…”

Luk 13:5, 24-25

Tillhör du dem som söker motsägelser i Guds Ord, pekar på andras fel och brister och ständigt hittar nya ursäkter för att inte omvända dig. Då vill jag bara påminna dig:

Sök Herren medan han låter sig finnas, åkalla honom medan han är nära.

Jes 55:6

En dag stängs porten – då finns inga ursäkter som öppnar den igen.

de vandrar tillsammans

Dessa rader, ur en psalm från 1681 målar en sanning som drabbar alla urskillningslöst. Ingen är lovad ”en dans på rosor”, livet drabbar oss. Ibland med oförtjänt glädje, ibland med oväntad, orättvis sorg. Vi drabbas…

Vissa skeenden styr vi själva – då kan vi inte belasta Gud för det som inträffat. Andra skeenden har sin grund i andras beteende, inte heller detta kan vi belasta Gud för, alla har en fri vilja. Detta kan vi förstå och motvilligt acceptera.

Men så har vi olyckor, sjukdom och död. Svåra begrepp som vi lyfter fram inför Gud och ropar ”VARFÖR”? Ibland får vi någon form av svar, ibland upplever vi att Gud tycks gömma sig och vår fråga förblir obesvarad.

Kanske är du där just nu? Står där utan svar, kommer inte vidare. Livet har hakat upp sig på frågan ”varför”. Inte heller jag har svar. Men jag har en hälsning, en uppmaning från Herren, Jesus Kristus.

”Börja gå vidare! Jag står där, mitt i glädjen, mitt i sorgen och när du börjar gå, går jag med. För nu skall du vidare – vi skall vidare. Vi behöver varandra och vi behövs av de andra.”

Farisén blev förvånad när han såg att Jesus inte tvättade sig före måltiden. Herren sade till honom: ”Ni fariséer rengör utsidan av bägaren och fatet, men ert inre är fullt av rofferi och ondska. Dårar, har inte Han som gjort utsidan också gjort insidan? 

Ur Luk 11: 38-41

Fariséerna och de laglärde följde sina regler och gjorde demonstrativt rent utsidan från världens besmittelse – men hur var det med insidan? Det är denna fråga Jesus ställer dem inför och den behöver vi alla våga ställa oss. Men hur är det med oss? 

Tar vi oss tid att låta Guds Ord genom bibelläsning, och Guds Ande genom stillhet, genomlysa inte bara vårt agerande utan framför allt vårt hjärta och våra tankar? Det är ju där den frälsande tron har sin grund. 

Petrus inleder sitt andra brev med att specificera mottagargruppen:

”…dem som genom rättfärdigheten från vår Gud och Frälsare Jesus Kristus har fått samma dyrbara tro som vi.”

Han önskar dem: 

”Nåd och frid … i allt rikare mått genom kunskapen om Gud och vår Herre Jesus.”

Det är så vi skall se på varandra: Vi har alla fått en dyrbar tro, av nåd. Ingen är mer, ingen är mindre. Vi är till och lever som Guds barn, genom Guds nåd, då vi ju är födda på nytt genom samme Gud…

Och vi önskar varandra ”nåd och frid”, genom den kunskap vi får när vi lär känna Gud och vår Herre Jesus.

Den kunskapen förhäver sig inte. Den kunskapen för oss till förståelse för vilka vi var utan Gud och vilka vi blivit med Gud. Den kunskapen delar vi med varandra. 

Människor utanför vår gemenskap förstår inte detta. De menar att tron går att läsa sig till eller diskutera sig fram till, men tron måste upplevas. Först när kunskapen om Gud och Herren Jesu nåd tagits emot, får livet ett mål och en mening – då dämpas också teologins sargande diskussioner.