ikristus.se

”Inte sände Gud sin Son till världen för att döma världen utan för att världen skulle bli frälst genom honom. Den som tror på honom blir inte dömd, men den som inte tror är redan dömd, eftersom han inte tror på Guds enfödde Sons namn.”

Joh 3:17-18

Upplever du talet om frälsningen och Jesus Kristus som skrämmande, eller kanske rent av hotfullt? Då är du inte ensam. Orden ovan uttalar Jesus Kristus själv – för snart 2000 år sedan. Kanske upplevde människor redan då hur Gud framställdes som hotfull. Men Jesus vill med dessa ord ta udden ur människors negativa missuppfattning. 

Gud finns, Han är skaparen! Människan kan inte ändra det och med sin existens är hon själv beviset för ”en högre makt” – Gud. Men människans flykt från sin Skapare – vilket började med att Djävulen (ormen) lockade henne och att hon lät sig lockas – blev och är hennes egen dom. En dom hon alltså själv dragit över sig och inte kan göra ogjord – i egen kraft.

Det är i denna statiska situation Gud sänder Jesus Kristus. Han kommer inte för att döma – det ”behövs” ju inte – utan för att upprätta en möjlig väg tillbaka till Gud.

Om du tycker Gud, Jesus Kristus och kristen tro känns hotfull – försök tänka om! Tro inte att Jesus kommit för att döma dig, Han har kommit för att rädda dig. 

Nu fanns där sex stenkrukor, sådana som judarna använder vid sina reningar. De rymde omkring hundra liter var. Jesus sade: ”Fyll krukorna med vatten”, och de fyllde dem till brädden. Sedan sade han: ”Ös nu upp och bär in det till värden.” Och de gjorde så. Värden smakade på vattnet, som nu hade blivit vin.

Joh 2:6-9

Jesus gör här ett under och ger oss samtidigt ett tecken. Bildligt förklarar Han att Han kommit för att avsluta det gamla förbundet, där yttre rening var en, av flera ”ritualer”, som påbjöds människan att försona henne med Gud. I det nya förbundet, som vi lever i, är det inte vi, som på detta sätt ”sträcker oss” mot Gud genom lagar och regler, utan Gud som sträcker sig till oss med nåd, genom Jesus Kristus.

För med Jesu Kristi död på korset, betalades allas vår skuld (synd) mot Gud och varandra. Genom vår tro och vårt accepterande av detta, blir vi fullkomligt försonade med Gud – en gång för alla. Att känna sig tvungen att förbättra detta, genom eget handlande, är att underkänna Jesu Kristi försoning.

När vi – därefter – vilar i att Han gjort allt, börjar vi en process som inifrån, genom Guds Ande i oss, formar oss att följa Guds vilja, vilken alltid överensstämmer med Guds lag. Men vi växer inte (helgas inte) genom agerande utifrån bokstaven, utan utifrån Anden. 

Därmed är bokstaven (lagen) inte en startpunkt eller en grund för vår Gudsgemenskap, men ändå en hjälp och ett mål. Ingen som är frälst, är bättre än någon annan – vi har kommit olika långt. Men målet (lagen) får vi aldrig förringa, förneka eller förvanska.

Tro inte att jag har kommit för att upphäva lagen eller profeterna. Jag har inte kommit för att upphäva utan för att uppfylla. Jag säger er sanningen: Innan himmel och jord förgår ska inte en bokstav, inte en prick i lagen förgå, inte förrän allt har skett.

Matt 5:17-18

Frälsningserbjudandet – ett senapskorn

 ”Himmelriket är som ett senapskorn som en man tar och sår i sin åker. Det är minst av alla frön, men när det har växt upp är det störst av alla köksväxter och blir ett träd…”

Matt 13:13-32

Vad är det som får senapskornet att växa? 

Guds kraft, finns sedan skapelsen redan nedlagt i det, vad som  ytterligare behövs är att det blir sått. Till detta tvingar sig inte kornet självt, det måste få hjälp att komma till växtplatsen.

Gud tvingar sig inte på någon enda av oss. Du och jag måste öppna upp våra hjärtan för Honom – det är så det börjar – vi öppnar upp för Jesus Kristus och tar emot Hans frälsande nåd.  

Då sker ett mirakel i vårt liv och himmelriket – Guds rike – börjar växa i oss.

Skjut inte på beslutet! En dag kommer kornet att förmultna – som du och jag – istället för att gro. Då har fröets kraft och grobarhet gått förlorad. 

Hela sanningen

Jesus sade till honom: ”Jag är vägen, sanningen och livet. Ingen kommer till Fadern utom genom mig. 

Joh 14:16

Vad innebär ”hela sanningen”? Är det att enbart tala om det positiva, att till exempel bara tala om fartens tjusning, i samband med bilkörning? Ingår inte också riskerna, i ”hela sanningen” om att åka fort?

Exemplet ovan kan överföras på mycket annat. Sanningen är ofta dubbelbottnad – ibland totalt polariserad. Men ganska ofta, vill vi bara se och tala om den positiva sanningen, den negativa är obekväm och vi vill helst slippa tala om den, eller ens tänka på den.

På samma sätt är sanningen om Gud, frälsningen och himmelriket bara halva sanningen – den bekväma och lättförmedlade delen. Men den sanningen har en motpol: Djävulen, domen och helvetet.

Hur obekväm den delen av sanningen än är, är den likväl en del av sanningen. Den delen utgör en nödvändig del av en helhet, som jag och du behöver förstå och ibland påminnas om, för att kunna uppfatta vad evangelium verkligen handlar om.

För frälsningen från Gud, är inte bara en bonus, eller ett möjligt tillval, här och nu. Frälsningen är en fritt erbjuden nödvändighet, för nuet – och för all framtid. 

Stadigt från början

Regnet öste ner, störtfloden kom och vindarna blåste och kastade sig mot det huset. Men det föll inte, eftersom det var grundat på klippan.

Matt 7:25

Jag drack mitt morgonkaffe, läste ett ord i Bibeln och såg på ljusstaken framför mig.

Ljuset i ljusstaken stod snett, såg ut att vilja trilla omkull och riskerade att börja droppa på bordet. Orsaken var lätt att upptäcka och gick att lösa. Men det gick inte att böja ljuset – det skulle bara resultera i att det bröts av.

Med försiktiga fingrar böjde jag den sneda ljushållarna som ljuset stod i rätt igen och ljusstaken blev som ny.

Jag kan inte själv gå tillbaka i livet och rätta till alla de misstag jag gjort. Men jag har en Far som vill förlåta. Han är min frälsning. Han ställer mig på säker grund och låter mig börja på nytt – på ny och säker grund.

En för många nästan ångestladdade fråga, i samband med frälsningen, är frågan om tro: ”Hur mycket tro behövs, för att bli frälst?”

Kanske har du aldrig funderat på detta, dvs i form av mängd – då skall du inte heller göra det. För tro är inget man kan bygga upp, som muskler. Man kan inte träna sig till ”tillräckligt mycket” tro – bita ihop, tvinga fram – prestera ett mätbart resultat. Tro är inte fysiskt mätbar, tro är en inre visshet, en inre övertygelse.

Tro börjar ofta med en aning, en fundering, en vilja som tar sig uttryck i att du söker förståelse för vad tro är – t.ex. att du läser denna sida. ”Något” har lockat dig att söka och läsa, detta är trons frö. Gud har planterat det i ditt hjärta! Detta är ingen slump och nu har nyfikenheten bildat en grodd, som visar sig i att du kommit hit.

Du bär alltså redan på ett frö – ja, ett redan spirande frö av tro! Tron har visat livstecken, så minns detta: Tro är inte mängd, tro är inre liv, som förändras, växer, blir starkare och starkare, och tar sig uttryck i vilja till livsförvandling. Tron ger din tillåtelse till Gud att låta Honom frälsa dig.

Du är påväg, i ett växande – värna och vårda din tro! 

För den som inte funderat tidigare över detta kan Han behöva en presentation

Gud är den som skapat universum och jorden, Den Högste! Han kallas därför också Skaparen, men Han kan även kallas Fadern. Söker jag i min Bibel (via datorn) på dessa tre namn blir statistiken denna:

• Fadern 2 gånger
• Skaparen 116 gånger
• Gud   3201 gånger

Att försöka förklara vem Gud är eller hur Han är, är omöjligt. Men låt mig försöka ge dig ”en smula av en smula” – en både komprimerad och ofullständig förståelse. 

Vem/vad är Han

Kristen tro, är tron på en monoteistisk Gud, till skillnad från polyteistisk gudstro. Som kristen tror jag på Gud, inte gudar.

Vem är då Jesus Kristus och vem är Den Helige Ande? Är inte dessa gudar? 

Nej, de är ”personligheter”, genom vilka Gud förmedlar sig och sina egenskaper för oss. Gud verkar (arbetar) i och genom Jesus Kristus, i och genom Den Helige Ande. De utgör tillsammans det vi kallar för ”treenigheten”. De är Gud, inte gudar.

Hur är Han

Han är kärleken: Den ursprungliga, rena, fullkomliga, osjälviska…  och Han vill oss enbart allt tänkbart gott!